|
|
|
I byn finns en stor släkt som heter Björnestam. Familjens främsta levebröd är inriktat på hantverk inom många spridda områden. Släktens heraldiska vapen är ett svart björnavtryck mot en brun bakgrund. |
|
 |
- Men … näe … det har jag svårt att tro! Nog måste du ha hört talas om oss?!
Hur kan man missa ett så stolt släkte?
Kvinnan kliar sig fundersamt i nacken.
- Nog för att vi inte är så många men vi är bra. Vi är bäst på det vi gör! Du ska veta att vi var adlig en gång i tiden. Min man är noggrann att påpeka detta … eller jag menar var …
Kvinnan pekar ner på en grav vid sidan om er och ler lite sorgset.
- Han berättade alltid för våra barn när de var små om hur rika vi i vår släkt var och att vi kunde allt vi ville. Barnen satt länge och fantiserade om detta.
Kvinnan ser drömmande ut och plockar med buketten vildblommor som hon plockat.
- Du förstår, historien förtäljer inte exakt hur men vi blev av med våra rikedomar, vissa rykten talar om stöld andra om stora olyckor … men du ska veta, inte blev ni av med oss för det! Starka stod vi kvar trots allt och tog oss upp. Må vara att vi inte är förmögna men vi lever och står på egna ben ännu!
Kvinnan stannar upp och hämtar andan.
- Ja du får ursäkta det är ett litet känsligt ämne ens släkte och vi har fått utstå många orättvisor genom tiderna. Det har sagts om oss att vi varit giriga och kalla. Positivt har väl i ju för sig varit att man får leta efter ett släkte med bättre sammanhållning men orättvist är det!
Kvinnan tittar plötsligt dig rätt i ögonen och hytter med ena fingret…
- Det var faktiskt inte så länge sedan… i byn Glimminge som det florerade lögner om oss. Det sades att vi stulit en höna från en familj av släktet Ekenstam, klart att de förnekade detta – varför skulle en Björnestam stjäla en höna? Vad jag vet så har familjerna i Glimminge inte haft det så illa ställt någonsin... Du ska veta att de fick utstå mycket för den där hönans skull. I många generationer kom det att tjatas. Det var inte för så många år sedan nu som en ung kvinna vid namn Tuva av släktet Ekenstam kom att lugna fejden. Precis, den Tuva! S:t Tuva! Jag minns inte exakt vad det var men hon kom visst att bli anklagad för att vara häxa och samman med sin familj blev hon bunden och torterad. Familjen Björnestam kom att dra samman byn i protest och tro det eller ej, de fick med sig Vite Prinsen för att frita familjen. Olyckligt var att den unga kvinnan var alltför skadad och avled trots alla försök att rädda henne.Efter detta kom fejden i andra hand, S:t Tuvas öde betydde mer än den fåniga hönan!
Kvinnan rycker plötsligt till då en klocka slår högt och tydligt.
- Det är dags för mässan. Ska vi ta följe?
Släkten Björnestam kommer av gammal härkomst. Släkten var en gång i tiden högt uppsatt i hierarkin för att sedan råka ut för ekonomiska problem. Släktet idag är inte i sin forna glans men det är få som har det riktigt illa ställt.
Släktet är ganska litet men har god kontakt och samarbete då de flesta finns kvar inom Sydireba.
Släktet Björnestam var tidiga att bosätta sig i byn Glimminge, de var faktiskt med och byggde upp byn från de få hus som den innehöll som handelsstation.
I många år har Björnestam familjerna i Glimminge och dess närhet legat i fejd med släktet Ekenstam över en höna. Historien förtäljer om hur Björnestam stal en höna och vägrade ta på sig skulden för detta. Anklagelserna växte och blev många och grova, generation efter generation föddes med ett hat som ledde till många slagsmål och heta diskussioner.
Det var först under S:t Tuva Ekenstams olyckliga öde som släktena enades för att hjälpa och efter detta slöts en fred. Må hända svag men likväl fred.
För inte länge sedan kom det bud till Glimminge by, allt käbbel under tiderna hade varit förgäves! En man av okänt ursprung skickade bud med en stor summa stenar och en ursäkt för stölden av hönan! Han hade i flykt och hunger stulit hönan utan att inse den kommande konsekvensen av sitt dåd. Nu många år senare då han åter fick vägarna förbi, nu som förmögen man, insåg vad hans dåd lett till önskade han reda upp det hela.
Offentligt informerades samtliga om detta och stenarna mottogs gladligen av byrådet. I Glimminge by tvistas det inte längre om någon höna men vad som ännu sägs inne i husen vill man nog inte veta.
Björnestam familjerna är utåt arbetsamma och envisa. De är ett segt släkte med mycket god vilja och förmågan att uträtta mer än man tror.
Självklart så har även dessa som alla familjer sina bekymmer och trätor men är ganska noga med att inte visa dem öppet.
<< Tillbaka till kuriosa |
|
|
