|
|
|
Ceremonin påbörjas egentligen tre månader innan själva vigseln, då sker lysning i kyrkan av det lokala prästerskapet.
Prästen förklarar att paret i samråd med denne beslutat att ingå äktenskap och att beslutet välsignas av kyrkan.
Inom dessa tre månader finns möjligheten att opponera sig mot bröllopet.
Oftast kan den första gången prästen förkunnar en trolovning komma som en chock för församlingen varav det sägs att man har blivit ”släppt” eller ”tappad från
predikstolen”.
Skulle det komma in klagomål av något slag mot bröllopet så är det upp till prästen att lösa dessa allt utifrån dess problematik. Det kan handla om allt från
att att ena parten redan lovat bort sig eller att den är bortlovad sedan barndom till att någon utomstående är svartsjuk och vill hindra bröllopet.
Vanligast är att bröllop firas under tre dagar men det varierar beroende på hur välbärgat paret är samt hur påkostat bröllopet blir. |
|
 |
| |
| Susa och Bark gifte sig under Tvinnade Band -09 |
|
| |
|
|
”De ogiftas dag”
Dagen innan vigseln kallas för ”de ogiftas dag” – det är sista dagen som brudparet ännu är ogifta.
Idag är också tiden då köpingen eller platsen där bröllopet ska ske, pyntas och göras fin. Pynt varierar på årstid och platsens förutsättningar samt
naturligtvis parets status.
Vanligt är blommor, band, tyger, flaggor och lyktor.
Parets släkter bär vanligt vis ett tecken för att visa släkttillhörighet, vanligaste färgerna är röd och grön. Tecknet kan vara en bit tyg i bältet eller
en kvist eller en blomma. Rött symboliserar vanligen rönn och grönt björk. Rött/rönn bärs i södra Ireba vanligtvis av den som friar men det förekommer
lokala variationer både i färg och form i olika delar av Ireba.Släkternas bostäder eller tillfälliga inkvarteringar smyckas oftast även de i respektive färg.
Hela denna dag handlar som sagt om de ”ogifta” och förmiddag handlar om ungdomens frihet.
 |
|
En vanlig ceremoni är ”Barnens Glas” då unga som ännu inte genomgått sin vuxenritual under två glas (en timme) byter byter plats med de vuxna i byn
(i städer brukar det begränsa sig till de hushåll som berörs av bröllopet). Barnen har då ansvaret att agera som vuxna och tvärsom. Detta är en chans för
de äldre barnen att visa att de är mogna att ta ansvar medan de yngre brukar passa på att göra bus och rackartyg.
Om allt löper väl under dessa, för de vuxna nervösa glas, så hålls lekar och tävlingar för barnen. Det är vanliga moment som finns i livet och vardagen men
som anpassas för barnens åldrar och kapacitet. Samma lekar hålls senare på eftermiddagen för de vuxna men svårare och med högre krav. Nu har man
möjligheten att visa sig på styva linan och imponera inför kvällens festlighet.
Kvällen brukar vara festlighet, framträdanden och spektakel. Bröllop är poulära tillfällen för gycklare, teatersällskap och musikanter att visa upp sig för
en penning i hatten. |
| |
|
|
Det underförstådda temat med kvällen är bokstavligen i ”de ogiftas tecken”. De äldre minns ljuva dagar som varit, underhållarna sjunger vackra smäktande
ballader eller driver med de unga sucktande själar som ännu ses som fria och de unga vuxna har möjligheten att legitimt få sig en dans eller två. Skulle man
ha fattat tycke för varandra finns ofta en säck eller kroppsstrumpa att nyttja som klarsynta föräldrar sytt upp i god tid.
Kroppstrumpan eller bädda säck är en sed som används i Kastaria för att förhindra lönskaläge. När två fattar tycke för varandra syr man på en av de
två (eller båda) en kroppstrumpa eller en säck som måste tas av med sax. De lyckliga två kan då tillbringa en natt ensamma utan översyn och lära känna
varandra. Detta behöver inte leda till äktenskap, men brukar göra det.
Bröllopsdagen
Dagen då vigseln ska hållas är den viktigaste och mest påkostade.
För brudparet börjar dagen med en gemensam släktfrukost.
Under tidig förmiddag sätter de som vill av byns olika familjer eller bekanta ihop en underhållande bana med stationer med lekfulla prövningar för brudpare,
själva byggandet leds av brudparets närmsta släktingar. När allt är klart leds brudparet fram så att deras händer kan knytas samman (den enes högra med den
andres vänstra). Brudparet ska sedan med ledning och påhejade av vänner och alla andra deltagare klara av stationerna.
Strax innan själva vigseln sker ofta en bröllopsparad. Brudparet vandrar från hushåll till hushåll, varje hushåll bjuds in till ceremonin och de i sin tur
ger ofta en gåva till låns eller gåva i form av en enklare utsmyckning som paret sedan bär under vigseln. Hushållets invånare sluter sedan upp efter paret
medan man går vidare till nästa. När ceremonins samtliga deltagare har slutit upp tågar man till kyrkan där prästen väntar och själva vigseln sker. Under
paraden och ceremonin bär paret kransar eller om man är adlig, kronor på huvudet men endast om man fortfarande är oskuld.
Vigseln hålls alltid av en präst och avslutas med tvinnande av parets nyckelband. Detta sker genom att paret håller ut sina respektive nycklar så de hänger
bredvid varandra. Under en välsignelse tvinnar då prästen ihop nycklarnas band för att på så sätt symbolisera parets förening i guds namn.
Efter vigseln tågar paret ut ur kyrkan och tillsammans med sina respektive släkter samlas de där det nya paret ska bo. Inom Sydireba är det här vanligt att
man firar det nya paret med bakverk av något slag för de närmsta. Efter intagandet av detta brukar man ha mottagning för de som vill komma och lyckönska
det nu gifta paret.
Ofta har man ett gästbud där det är som tradition att samla så många som möjligt för att välsigna och bidra till parets kommande lycka. Ju större gästabud
ju större chans har paret i framtiden.
Det är som regel brudparets släkter gemensamt som ansvarar för organiserandet av gästabudet även om man ofta tar hjälp av vänner, bekanta och grannar.
Gästebudet är en fest fylld av mat, upptåg, tal, sång och dans. Även här brukar tillresta underhållare ta chansen att visa upp sig.
| |
|
| |
| |
Bröllopsbankett 2009 – Tvinnade Band |
|
|
| |
Dagen efter bröllopet
Ofta kan detta bli en lugn och mera sansad dag efter alla festligheter, dels så är inte alla unga och fulla av ork samtidigt som dag tre ofta presenterar
den lugna, trygga framtiden.
Det är en sed att det nu gifta paret åter gör en rundvandring, i detta fall för att tacka för gästers deltagande och lämnar tillbaka lånade utsmyckningar.
Beroende på parets status kan även gåvor även ges som tack.
<< Tillbaka till lokala traditioner |
|
|
