|
|
|
En stor släkt är Ekenstam. Familjens främsta levebröd är inriktat på hantverk som exempelvis timmerarbete och snickeri. Släktens heraldiska vapen är en svart ek mot en grön bakgrund. |
|
 |
- Men har du inte hört talas om oss?
Mannen sätter mjödstopet till munnen och frustar sedan glatt.
- Hur kommer det sig att du inte hört talas om släkten Ekenstam? Bättre släkte finns inte! Vi har till och med ett helgon i släkten! Och jag ska säga dig att vi, vi är så gamla att vi inte ens minns hur gamla vi är. Vad jag vet så har vårt stolta släkte alltid funnits.
Mannen blinkar glatt med ena ögat och beställer in två nya stop och ger dig det ena. En tanke slår dig att mannen mittemot dig kanske fått nog ändå då han vinglar till.
- Här, du kommer behöva detta om du ska stanna här så länge att du vet något om oss sedan…
- Ja du, vart börjar man … ja som jag sa så är vi ett stolt släkte med gamla anor och traditioner. Jag tror, ja jag törs nog till och med säga att det inte finns en familj ibland oss som inte står under Gud och inte lyder dennes lagar. De flesta av oss dras av någon anledning till trä, är vi inte snickare och skogshuggare så snidar eller vandrar vi gärna i skogen.
Mannen tar sig åter en djup klunk av mjödet och börjar stoppa sin krokiga, slitna pipa.
- Nu vet jag, det är klart att du har hört talas om oss. Du har väl hört talas om S:t Tuva?
- Inte?! Men … I vilken grop har du suttit de senaste åren?
- Ingen, nej nej … men då börjar vi där, annars blir det så lång natt… Året då Vite Prinsen kom till byn Glimminge för att krönas till kung, efter han … hm … Kung Tiburtius. Det hela gick ju inte som det skulle men det är väl en annan historia. Det hela skedde som sagt i byn Glimminge där en av de våra Ekenstammare bodde. Det var fyra syskon som slagit sig ner som skogshuggare i byn. En av systrarna, Tuva var lite speciell, det sades i elakt förtal att hon inte var som hon skulle, men inte gjorde hon någon förnär inte … det fanns visst inget så oskyldigt som vår Tuva.
Mannen puffar på sin pipa och drömmer sig bort.
- Tuva var det ja … en dag under Vite Prinsens besök i byn kom man av någon anledning att ta in Tuva för förhör. Inte många vet vad som hände under detta men av någon anledning kom hon att bli anklagad häxa!
Mannen fnyser till.
- Tuva samman med sina syskon fängslades och torterades. Deras skrik väckte byns vrede som, tro det eller ej, samman med Vite Prinsen kom att göra uppror och befria familjen!Tuva, illa sargad av sina skador överlevde inte … trots alla försök att rädda henne. Det hela slutade med att familjen efter hennes vackra begravning gav sig av … Men det som hedrar vår Tuva var att hon sammanförde oss med släktet Björnestam. Du förstår … det har … förekommit lite pinsamheter släktena emellan på grund av en gammal fejd … men det är över nu! Hon hjälpte oss förbi det! Och du ska veta … vår Tuva, hon är ett helgon. Hon vakar över oss alla idag! Eller hur… Mannen ropar till sig en kvinna som bannar honom och sedan stödjande följer honom ut ur det rökiga värdshuset trots hans protester och svaga motstånd…
Släkten Ekenstam kommer av gammal härkomst. Det finns ingen idag som riktigt ens vet hur gammal. De själva anser att de alltid funnits. Släktet är väldigt stort och utbredd över större delen av Sydireba, vissa sägs även ha prövat sin lycka utomlands.
I många år har Ekenstamfamiljerna i Glimminge och dess närhet legat i fejd med släktet Björnestam över en höna. Historien förtäljer om hur Björnestam stal en höna och vägrade ta på sig skulden för detta. Anklagelserna växte och blev många och grova, generation efter generation föddes med ett hat som ledde till många slagsmål och heta diskussioner.
Det var först under Tuva Ekenstams olyckliga öde som släktena enades för att hjälpa och efter detta slöts en fred. Må hända svag men likväl fred. Inte lång tid efter detta kom Glimminge by att befolkas med fler och fler av släktet.
För inte länge sedan kom det bud till Glimminge by, allt käbbel under tiderna hade varit förgäves! En man av okänt ursprung skickade bud med en stor summa stenar och en ursäkt för stölden av hönan! Han hade i flykt och hunger stulit hönan utan att inse den kommande konsekvensen av sitt dåd. Nu många år senare då han åter fick vägarna förbi, nu som förmögen man, insåg vad hans dåd lett till önskade han reda upp det hela.
Offentligt informerades samtliga om detta och stenarna mottogs gladligen av byrådet. I Glimminge by tvistas det inte längre om någon höna men vad som ännu sägs inne i husen vill man nog inte veta.
Ekenstam familjerna är utåt arbetsamma och glada. Inte sällan hörs sånger eka mellan träden. Självklart så har även dessa som alla familjer sina bekymmer och trätor men är ganska noga med att inte visa dem öppet. De är alla mycket stolta över att ha ett helgon i familjen.
<< Tillbaka till kuriosa |
|
|
