|
|
|
Redan som barn uppvisade Tuva förmågor bortom vanliga människors fallenhet. Det sades att
skogens villebråd inte skrämdes av hennes närvaro, utan lät sig bli klappade av det heliga barnet,
och åt bär och frön, utan den minsta skygghet, ur hennes hand. Rovdjuren hyste respekt för Tuva
och lät henne bli riden på vargarnas och björnarnas ryggar.
Med egenhändigt gjorda lerfigurer lät hon andarna få kroppar. Vad de talade om hemlighöll Tuva
för människorna. Till skogens osynliga väsen talade hon till som om de vore folk av kött och blod.
Människor ska hålla aktning till oknytt, men den som är Guds utvalda behöver inte rädas andar, för
Tuva hade låst Mörkret ute ur sitt hjärta.
Men så fanns det även onda väsen hon var rädd för. De ingav henne en sådan skräck att Tuvas
syskon fick ge mycket tröst. Det som lugnade helgonet var hennes flöjt. Med den spelade hon
underbara toner och blåste bort Mörkret.
Den som vandrat vilse i Sankt Tuvas domäner kan finna den rätta stigen om den vilsekomne hör en flöjt.
Trots att Tuva växte upp förblev hon ett barn i sitt klara sinne och i hennes kärleksfulla blick. Hon
prisade granarnas kottar som skänkte henne trygghet, glädje och mod. På hennes föräldragrav
radade hon omsorgsfullt upp dessa grankorn som om de vore blommor.
Men Gudinnan lät i sin list plantera frön av hat och misstänksamhet i människornas hjärtan, för de
hade inte låst Mörkret ute. Och ur hat kommer rädsla. De blandade då ihop de krafter Tuva fått av
Gud med häxkonst. För den som har låtit ondskan gro kan inte skilja på gott och ont. Präster som
då befann sig i Glimminge lät tortera henne till döden. För även bland präster finns ondskan – det är arvet från Gabrill.
Under den fasansfulla tid Sankt Tuva plågades med knivar och tänger droppade blod och tårar ned
på jorden. Lika så rann tårarna från människorna som inte kunde förneka Godhetens lidande i
deras hjärtan. Ur smärtan förlöstes så slutgiltigt Tuva till Glimminges skyddshelgon och
upprätthållare av den Gudomliga Sanningen.
Vid sexårsminnet efter helgonets död lät hon uppenbara sig för ärkebiskop Stromme vid Sydirebas
kröningsplats. Högheten kom sedan att bli landskardinal varpå han antog namnet Tuvius för att
hedra helgonet.
Glimminge är den plats där Mörkret och Ljuset ska mötas – där vakar Sankt Tuva.
Prisa Sankt Tuva för Hennes Godhet
Prisa Sankt Tuva för Hennes Förlåtelse
Prisa Gud för Sankt Tuva
<< Tillbaka till religion |
|
|
