I Glimminge trädde Elisabet Duvhök fram som helgonet S:t Erika återfödd, stödd av påven och flera av de närvarande kardinalerna. Hennes budskap var att magiker och kyrkan ska närma sig varandra och tillsammans verka för fred och kärlek i världen. I den stunden hade hon stöd av en närmast enad kyrka.
. |
 |
När kyrkogruppen påbörjade sin resa tillbaka till Adrinna tillsammans med helgonet var dock stämningen tryckt. De kyrkliga delegater som några dagar tidigare varit medryckta i den allmänna helgonhysterin började nu inse vad som var på väg att ske och ett flertal ifrågasatte klokskapen i detta nya. Menade inte Gud att magiker var onda? Kunde detta inte bara vara en list från Mörkret? |
|
.
Misstron i gruppen eskalerade då S:t Erika blev utsatt för ett misslyckat mordförsök under resan. Av misstänksamhet delades då det stora kyrkoföljet upp i mindre grupper, där alla var på sin vakt mot alla. Fler kyrkoriddare kallades dessutom in från de borgar i Ireba som följet passerade, för att garantera påvens och S:t Erikas säkerhet.
När det numera splittrade påveföljet nådde Adrinna möttes de av en stad i uppror. Bud hade nått staden innan de kyrkliga delegaterna och de omvälvande nyheterna hade varit svåra att ta till sig för många inom den kyrkliga hierarkin. Kardinal Heloise fördömde påvens handlande och menade att hela det övriga kardinalskollegiet handlat under inflytande från ond magi. Hon försköt de övriga kardinalerna och tog sig tillnamnet ”den obefläckade”, för att markera sitt avståndstagande från de övriga.
I fängelsehålorna under staden satt en man som några år tidigare splittrade kyrkan då han utropade sig till ny påve utan kardinalskollegiets stöd. Mannen hette Werhavn och anledningen till hans revolt var Isabelles vilja att kompromissa med vad han kallade ondskan. Då Heloise den obefläckade insåg att Werhavn haft rätt när han predikat påvens förfall befriade hon honom och krönte honom till ny påve under namnet Fastius, vilket även varit hans självtagna påvenamn. Innan kröningen smordes hans hjässa med en olja framställd av Guds tårar. Enligt dokument i Adrinna bränner denna olja den som inte är av Gud utsedd att bli nästa påve.
. |
| Innan Fastius blivit krönt försökte dock riddare från Etiennerorden och Det heliga hjärtat att stoppa ceremonin, då de fortfarande var lojala mot Isabelle. Den andra cirkeln hölls dock av Nyckelriddarna som tagit Fastius sida i schismen. Etiennerorden och Det heliga hjärtat lyckades därför inte stoppa kröningen. Istället ägnade de sig åt ett gerillakrig mot Fastius anhängare. Den enda delen av Adrinna som Fastius verkligen kunde sägas hålla var därför de två innersta cirklarna, där S:t Bernarde-katedralen och kyrkans arkiv, bibliotek samt skattkammare finns. |
|
|
.
När påve Isabelle nådde Adrinna försökte hon genast att lugna den upprörda staden, utan framgång. Hennes trupper påbörjade även en belägring av de inre cirklarna, men då Fastius hotade att bränna ned kyrkans bibliotek avbröts stridigheterna. Det blev också svårare för Isabelle att behålla sämjan i sina egna led, då Fastius höll Adrinnas och därigenom världens hjärta.
Under de månader av dödläge som uppstod utkristalliserades fyra huvudfraktioner i staden. En av grupperna var ledd av Isabelle och förespråkade ett närmande mellan kyrka och magiker och nedaner. Denna gruppering tappade dock alltfler anhängare då situationen för deras del såg synnerligen mörk ut. Emot denna fraktion stod Fastius anhängare, som menade ett Isabelle var förtrollad av mörk magi.
Det uppstod även en gruppering som vägrade fördöma eller stödja någon av påvekandidaterna och som till varje pris ville skydda kyrkan från inbördeskrig. Dessa förskansade sig på hemliga vägar i delar av Andra Cirkeln ledda av kardinal Camille, och förhandlade med både Isabelle och Fastius för att få den kyrkliga organisationen att inte stanna av totalt.
. |
 |
En mindre grupp ultrarevolutionärer, som menade att S:t Erikas existens bevisade att magiker är Guds utvalda och är menade att styra över kyrkan, började predika att alla helgonförmågor alltid varit magi. De sade sig vara stödda av S:t Erika själv men deras talan fördes främst av ärkebiskop Gottfried Wolfermer. I Tellande valde kungen av Gregorien att förhålla sig neutral tills vidare.
Ett svårförklarligt fenomen som uppstått i staden var också att de prästnoviser som deltagit i resan till Glimminge blivit symboler för hela den kyrkliga världen. Mellan de fyra stora fraktionerna uppstod en form av dragkamp om dessa unga män och kvinnor, då den sidan som knöt flest prästnoviser till sig var den sida som skulle segra i striden. |
|
.
För att få ett slut på konflikten innan den trasade sönder hela den troende världen fattade Isabelle ett drastiskt beslut. Med hjälp av några magiker som sökt sig till S:t Erika och ett fåtal riddare av Det heliga hjärtat lyckades isabelletrogna ta sig in i den inre cirkeln och kidnappa Fastius och kardinal Heloise den obefläckade. Kyrkoriddare arresterade den natten ett flertal kyrkliga digniteter på alla fyra sidor, samt alla de prästnoviser som varit med i Glimminge som fortfarande levde.
|
Dessa kyrkodelegater sattes sedan på vagnar och forslades ut till en hemlig plats en dagsresa från staden. På denna plats hade Etiennerorden och Det heliga hjärtat tömt en by på invånare där kardinalerna och biskoparna logerades i de tomma boningshusen. Riddarna omringade sedan byn för att hindra såväl infart som utfart till byn. (Mer om byn >>)
|
|
|
.
Inom denna cirkel av stål har påve Isabelle IX beslutat att frågan om kyrkans inställning till såväl magi som Nedan en gång för alla ska avgöras. Utan en enad kyrka är hela den civiliserade världen dömd till undergång. |
