|
|
|
 
Årsräkningen började om vid det år då man ansåg att hela världen hade frälsts till Livets nyckel och den sanna tron. Kyrkan är dock äldre och fortsätter parallellt att räkna åren från och med Sankt Bernardes uppstigande på påvestolen 562 år tidigare.
Kyrkans grundande
Sankt Bernardes följeslagare vandrade norrut efter att ha befriats från det nedanska slaveriet och nådde så småningom regionen norr om Gregoriska sjön. Här slog man sig ner och grundade Livets nyckels kyrka i Gregorien. Väckelsearbetet var framgångsrikt och snart var hela det område som består av dagens Gregorien omvänt. Kyrkan spred sig genom mission även till de vilda stammarna i öster. Efter trehundra år var de områden som idag kallas Lakmarien, Lenorien och Gregorien helt troende och de gamla hedninska religionerna utrotade. Detta område kom att kallas Nyckelns land. Efter Väckelsen nådde även runt år 550 efter Sankt Bernarde till andra sidan den bergskedja som delar kontinenten; en del man hade mycket sporadiska förbindelser med under cirka 300 år.
En kort tid därefter, runt år 560 eSB kartlade Wolfram, Erestine och Rebekka världen för kyrkans räkning och strax därefter sammanställdes Bibeln i sitt nuvarande skick. Ett knappt sekel senare beslutade man sig för att anta en gemensam tideräkning i de då ledande rikena i Nyckelns land – Gregorien och de fem kungariken som senare förenades till Lenorien och Lakmarien.
Väster om bergen bekände man sig huvudsakligen till de gamla gudarna och brydde sig föga om Livets nyckel. Folket på andra sidan bergen kallades av de frälsta för ireber – hedningar – och landet kallades för Ireba. Ireberna själva kallade sig dock för kastarier och landet de bodde i för Kastaria. Det kastariska kungaparet regerade från Vitesand vid havet på gränsen mellan dagens Bockmark och Järvsmark. Ruinerna efter det raserade Vitesand reser sig fortfarande vid kusten och är ett välkänt landmärke.
Erövrandet av Kastaria
Omkring år 200 i den nuvarande tideräkningen inleddes den gregoriska erövringen av Ireba. Det skedde inte genom någon enstaka militär kampanj, utan genom att bosättare från Gregorien helt enkelt slog sig ner i tidigare glesbebyggda områden i norr. När så småningom de olika bosättningarna hade trängt undan eller assimilerat ireberna förklarades område efter område som gregoriska. Detta förfarande fungerade bra i de norra delarna av Ireba, men i söder var tron på de gamla gudarna starkare och undanträngandet möte stort motstånd. År 300 utropades därför den delen av Ireba som lång norr om bergen som ett eget rike under namnet Ireba, även om det bara var den norra delen av det geografiska området. Söder om bergen fortsatte folket att kalla sig kastarier och även erövrarna från Nyckelns land började använda det namnet om dem.
År 332 ledde spänningarna mellan kastarierna och de invandrade gregorierna till hotet om väpnad konflikt mellan de båda folken, så den gregoriska hären helt sonika marscherade över Thondurs pass, belägrade, erövrade och plundrade Vitesand och annekterade det som idag är Järvsmark och väsentliga delar av Galtmark och Räfsmark och utropade dessa som den gregoriska provinsen Kastaria.
Resten av kungariket Kastaria föll sönder i några mindre riken, som omväxlande kallade sig furstendömen eller till och med kungariken. En kort period under 500-talet fanns det två separata områden i nuvarande Gripmark som båda hävdade rätten till namnet Kastaria.
År 653 skedde en förändring. Den dåvarande påven, Hennes helighet Marielle, utlyste ett härtåg mot de ännu inte erövrade delarna av det gamla Kastaria för att frälsa hela provinsen och många lågadliga såg en chans att få ny mark att styra över. Striderna pågick hela sommaren och fram emot hösten hade de sista delarna av Kastaria intagits och frälsts. Många nya adelsätter fick mark i den utökade provinsen Kastaria och en av dessa var den nyutnämnda grevinnan Miranda Svartengalt, som förlänades ett område i norra Kastaria, tätt intill bergen. Där fann hon mycket snart att det folk som bodde i området var av ett kargt och hårt släkte.
Under åtta år efter erövrandet ägnade sig grevinnan Miranda åt att samla en här för att helt befria Kastaria från Gregorien. Under den första höstmånaden 661 attackerade hon de första befästningarna och innan vintern var slut året efter hade Miranda erövrat hela Kastaria och inlett byggandet av fästningen vid Thondurs pass. Under hösten tillerkändes Kastaria segern och Gregorien sände diplomater till landet. Hans helighet Simon gav sitt stöd under förutsättning att Livets nyckel fick oinskränkt tillgång till de kastariska själarna genom Guds följe, vilket blev fallet. Tron på de gamla gudarna förbjöds redan år 653 och detta beslut upprätthölls av den nya drottningen över Kastaria, som lät sig krönas på en till synes obetydlig plats i sitt gamla grevskap.
Magikerna i Kastaria
En viktig orsak till varför Kastaria lyckades frigöra sig från Gregorien var de kastariska magikerna, som ställde sig på Miranda Svartengalts sida mot löfte om att få fortsätta sitt värv i Kastaria under all framtid. Allt eftersom Livets nyckel erövrade område efter område i den kända världen försvårades arbetet för de magiskt skolade och till slut fann de sig undanträngda till akademin i Edalia. Under de åtta åren mellan 653 och 661 gick de flesta magikerna i exil eller gick under jorden, och magikerakademin stod övergiven. I hemlighet samarbetade man dock med Miranda för att lägga upp planerna på befrielsen.
I och med att magikerna därigenom haft en fristad i Kastaria under närmare 200 år har relationerna mellan Kastaria och Gregorien tidvis varit mycket frostiga, men förbättrades dramatiskt efter det kastariska inbördeskriget, då kyrkan fick möjligheten att slå tillbaka mot de avskydda magikerna, men misstron mot den officiella kastariska inställningen till magiker har påverkat relationerna under alla år.
De olika lajven i Kastariakampanjen
| Kungens krona |
(2002) |
836, sommar |
| Spirans gunst |
(2004) |
842, sommar |
| Andrinna* |
(2005) |
843, tidig vår |
| Tunnan** |
(2005) |
843, senvår |
| Nyckelns hemvist |
(2005) |
843, försommar |
| Tid av sorg |
(2006) |
843, sensommar |
| Inom cirkeln av stål |
(2007) |
844, sommar |
| Middag med kardinalskollegiet |
(2007) |
844, vinter |
| I dårskapens spår |
(2008) |
845, sommar |
* Rättegången mot De tres råd – internt kyrkolajv
** Middag med Kardinalsrådet – internt kyrkolajv
Tidshoppande
Notera att det förekommer några kraftiga tidshopp i kampanjen. Tidens gång mellan lajven motsvaras alltså inte av tidens gång i Sverige.
Tiden mellan Kungens krona och Spirans gunst är 6 år, medan det mellan Spirans gunst och Andrinna är knappt ett år. Andrinna, Tunnan, Nyckelns hemvist och Tid av sorg utspelar sig därefter under en period av cirka fem månader.
<< Tillbaka till världens historia |
|
|
