|
|
|
 
Vigsel är egentligen bara en kort del av själva ceremonin runt i kring ett bröllop. Det hela börjar tre månader innan själva vigseln, då en lysning sker i kyrkan. En präst offentliggör parets beslut samt förklarar att paret välsignat av kyrkan – om så anses.
Nu har utomstående möjlighet att opponera mot beslutet, utav olika tänkbara skäl.
Vanligast är att bröllop firas under tre dagar:
”De ogiftas dag”
Dagen innan vigseln kallas i folkmun för ”de ogiftas dag” – det är sista dagen som brudparet ännu är ogifta.
Idag är tiden då byn eller platsen där bröllopet ska ske, pyntas och göras fin. Pynt varierar på årstid och platsens förutsättningar samt naturligtvis parets status - vanligt är blommor, band, tyger, flaggor och lyktor.
Parets släkter bär vanligt vis ett tecken för att visa släkttillhörighet, vanligaste färgerna är röd och grön. Tecknet kan vara en bit tyg i bältet eller en kvist eller en blomma.
Släkternas bostäder eller tillfälliga inkvarteringar smyckas även de i respektive färg.
Hela dagen handlar som sagt om de ”ogifta” men just förmiddag handlar om ungdomens frihet.
En vanlig ceremoni är ”Barnens Glas” då unga som ännu inte genomgått sin vuxenritual under två glas (en timme) byter plats med de vuxna i byn (i städer brukar det begränsa sig till de hushåll som berörs av bröllopet). Barnen har då ansvaret att agera som vuxna och tvärsom. Detta är en chans för de äldre barnen att visa att de är mogna att ta ansvar medan de yngre brukar passa på att göra bus och rackartyg.
Om allt löper väl under dessa, för de vuxnas nervösa glas, så hålls lekar och tävlingar för barnen. Det är vanliga moment som finns i livet och vardagen men som anpassas för barnens åldrar och kapacitet. Samma lekar hålls senare på eftermiddagen för de vuxna men svårare och med högre krav. Då har man möjligheten att visa sig på styva linan och imponera inför kvällens festlighet.
Kvällen brukar vara festlighet, framträdanden och spektakel. Bröllop är poulära tillfällen för gycklare, teatersällskap och musikanter att visa upp sig för en penning i hatten.
Det underförstådda temat med kvällen är bokstavligen i ”de ogiftas tecken”. De äldre minns ljuva dagar som varit, underhållarna sjunger vackra smäktande ballader eller driver med de unga sucktande själar som ännu ses som fria och de unga vuxna har möjligheten att legitimt få sig en dans eller två.
Bröllopsdagen
Dagen då vigseln ska hållas är den viktigaste och mest påkostade.
Under tidig förmiddag sätter de som vill av byns olika familjer eller bekanta ihop en underhållande bana med stationer med lekfulla prövningar för brudparet, själva byggandet leds av brudparets närmsta släktingar eller någon som dessa utsett. När allt är klart leds brudparet fram så att deras händer kan knytas samman (den enes högra med den andres vänstra). Brudparet ska sedan, med ledning och påhejade av vänner och andra deltagare, klara av stationerna.
Strax innan själva vigseln sker ofta en bröllopsparad. Brudparet vandrar från hushåll till hushåll och bjuder in nära och kära till ceremonin och de i sin tur ger ofta en gåva till låns eller att behålla - i form av en enklare utsmyckning som paret sedan bär under vigseln. Deltagarna sluter sedan upp efter paret medan man går vidare till nästa hushåll. När ceremonins samtliga deltagare har slutit upp tågar man till kyrkan där prästen väntar. Under paraden och ceremonin bär paret kransar, eller om man är adlig, kronor på huvudet - men endast om man fortfarande är oskuld! Något som kan ledande till mycket skvaller.
Vigseln hålls alltid av en präst och avslutas med tvinnande av parets nyckelband. Detta sker genom att paret håller ut sina respektive nycklar så de hänger bredvid varandra. Under en välsignelse tvinnar då prästen ihop nycklarnas band för att på så sätt symbolisera parets förening i guds namn.
Ceremonin i övrigt har flera lokala variationer och har ingen riktigt fast form.
Efter vigseln tågar paret ut ur kyrkan och tillsammans med sina respektive släkter samlas de där det nya paret ska bo. Inom Sydireba är det här vanligt att man firar det nya paret med bakverk av något slag för de närmsta. Efter intagandet av detta brukar man ha mottagning för de som önskar komma och lyckönska det nu gifta paret.
Ofta har man ett gästbud där det är som tradition att samla så många som möjligt för att välsigna och bidra till parets kommande lycka - ju större gästabud ju större chans har paret i framtiden!
Det är som regel brudparets släkter gemensamt som ansvarar för organiserandet av gästabudet även om man ofta tar hjälp av vänner, bekanta och grannar.
Gästebudet är en fest fylld av mat, upptåg, tal, sång och dans. Även här brukar tillresta underhållare ta chansen att visa upp sig.
Dagen efter bröllopet
Ofta kan detta bli en lugn och mera sansad dag efter alla festligheter, dels så är inte alla unga och fulla av ork samtidigt som dag tre ofta presenterar den lugna, trygga framtiden.
Det är en vanlig sed att det nu gifta paret åter gör en rundvandring, i detta fall för att tacka för gästers deltagande och lämnar tillbaka lånade utsmyckningar. Beroende på parets status kan även gåvor även ges som tack.
<< Tillbaka till religion |
|
|
