|
|
|
 
Bröllopsritualen är väldigt central inom Livets Nyckel.
Ceremonin påbörjas egentligen minst tre månader innan själva vigseln, då paret tar kontakt med den lokala prästen och förklarar sin trolovning. Samtal och bedömning med prästen leder sedan till
lysning i kyrkan. Prästen förklarar att paret i samråd med denne beslutat att ingå äktenskap och att beslutet välsignas av kyrkan.
Under de obligatoriska tre månader från lysningen till vigseln så finns möjligheten att opponera sig mot beslutet. Skulle det komma in klagomål av något slag mot bröllopet så är det upp till prästen att lösa dessa allt utifrån dess problematik. Det kan handla om allt från att ena parten redan lovat bort sig eller att den är bortlovad sedan barndom till att någon utomstående är svartsjuk och vill hindra bröllopet.
Att hålla bröllop är kostsam och tidskrävande, både för paret såväl för deras familjer. Vanligt är att man försöker hålla andra ceremonier och ritualer samtida som bröllop, stämningen är hög, underhållare finns redan på plats samt att det är kostsamt att ställa till med gästabud och festligheter. Vanliga riter är vuxenriten samt dop.
Dagen innan vigseln - ”De ogiftas dag”
Sista dagen som brudparet ännu är ogifta upplevs ofta som nervös och stressig. Det är mycket som ska ordnas och många är gliringarna och kommentarerna från nära och kära. Prästen brukar vilja ha ett sista förberedande samtal för att känna av paret och dess känslor, det är ett stort beslut att ingå äktenskap! I samband med detta övas ofta vigseln ceremonin så att alla vet vad de ska göra och när.
Idag är också tiden då byn eller platsen där bröllopet ska ske, pyntas och göras fin. Vanligen hinner inte paret själva vara med så mycket men det är då släkt och vänner kommer in och hjälps åt. Pynt varierar på årstid och platsens förutsättningar samt naturligtvis parets status.
Vanligt är blommor, band, tyger, flaggor och lyktor.
Parets släkter bär vanligtvis ett tecken för att visa släkttillhörighet, vanligaste färgerna är röd och grön. Tecknet kan vara en bit tyg i bältet eller en kvist eller en blomma.
Rött symboliserar vanligen rönn och grönt björk. Rött/rönn bärs ofta i södra Ireba av den som friat men det förekommer lokala variationer i både färg och form.
Släkternas bostäder eller tillfälliga inkvarteringar smyckas även de i respektive färg.
Hela denna dag handlar som sagt om ”de ogifta” och förmiddag om ”ungdomens frihet”.
De lekar som fortgår under förmiddagen brukar vara roande de stunder man hinner sitta ned och slappna av. Kvällen med festlighet, framträdanden och spektakel är mera självklara att åtnjuta.
Det underförstådda temat med kvällen är bokstavligen i ”de ogiftas tecken” där de äldre minns ljuva dagar som varit, underhållarna sjunger vackra smäktande ballader eller driver med de unga sucktande själar som ännu ses som fria och de unga vuxna har möjligheten att legitimt få sig en dans eller två kan ge upphov till blandande känslor – ljuv värme i bröstet till sin blivande eller kall klump i magen för vad frihet man avsäger sig genom äktenskapet.
Själva bröllopsdagen
Dagen då vigseln ska hållas är den viktigaste och mest påkostade och kanske mest stressiga.
För brudparet börjar dagen med en gemensam släktfrukost, stämningen kan lätt variera beroende på familjernas syn på det kommande äktenskapet.
Under tidig förmiddag sätter nära och kära ihop en hinderbana med stationer av lekfulla prövningar. Brudparet leds fram så att deras händer kan knytas samman för i gemensam klumpighet påhejas och ledas av vänner och åskådare.
Efter detta skyndar man iväg att göra sig i ordning, det sista ska ses över och finkläderna ska på innan bröllopsparaden kan startas. Brudparet vandrar från hushåll till hushåll, traditionellt bjuder man in nära och kära till ceremonin och de i sin tur ger ofta en gåva. Gåvan kan antingen vara till låns eller som gåva, vanligtvis är den i form av en enklare utsmyckning som paret sedan bär under vigseln. Ceremonins gäster sluter sedan upp efter paret medan man går vidare. När samtliga deltagare har slutit upp tågar man till kyrkan där prästen väntar och själva vigseln ska genomföras. Under paraden och ceremonin bär paret kransar, eller om man är adlig, kronor på huvudet - men endast om man fortfarande är oskuld!
Vigseln hålls oftast av den präst som lärt känna brudparet och tillsammans leds paret genom ceremonin som avslutas med att prästen tvinnar deras nyckelband för att välsigna och symbolisera parets förening i guds namn.
Efter avslutad ceremoni tågar brudparet först ut ur kyrkan med sina närmaste efter. De samlas i parets tänkta bostad om möjligt. Inom Sydireba är det här vanligt att man firar med bakverk av något slag. Efter intagandet av detta kan man ha mottagning för de som önskar komma och lyckönska paret.
Ett gästbud är en mycket vanlig tradition senare på eftermiddagen/kvällen då man ska samla så många som möjligt för att välsigna och bidra till parets kommande lycka. Ju större gästabud ju större chans anses paret i framtiden!
Brudparet placeras så centralt som möjligt för kunna motta gratulationer och lyckönskningar. Själva gästabudet är i sig en fest - fylld av mat, upptåg, tal, sång och dans!
Dagen efter bröllopet
Ofta kan detta bli en lugn och mera sansad dag efter alla festligheter.
Det kan finnas tid för återhämtning och ”insikt”.
Vanlig sed är att det nu gifta paret åter gör en rundvandring, i detta fall för att tacka för gästers deltagande och lämnar tillbaka lånade utsmyckningar. Beroende på parets status kan även gåvor ges som tack.
Efter detta börjar livet återgå till det vanliga … bortsett från en sak – man har gått och gift sig!
<< Tillbaka till religion |
|
|
