|
|
 |
Sydirebisk dräkt | Underkläder | Kjortel | Benkläder | Huvudbonader
Ytterplagg | Dräktaccessoarer och dekorationer | Material | Färger
|
| |
 |
Den värld som Sydireba befinner sig i kan kallas för lågteknisk, då den lilla industri som finns är beroende av mänsklig arbetskraft med många års erfarenhet. Detta återspeglar sig i dräkten där allting mer eller mindre produceras för hand och själva dräkten är skräddarsydd för att passa den som ska bära dräkten.
Men kläder är inte bara att skydda kroppen från väder och vind, det är också ett socialt uttryck för att visa grupptillhörighet, klass och ens personliga tycke och smak. Med dräkten sänder man ut signaler till omgivningen om ens egen person, något som är viktigt i ett samhälle där individens status är viktig för det sociala spelet.
Generellt om sydirebisk dräkt
Det som utmärker sydirebisk klädsel är att den är figurnära och relativt enkel i sin smak jämfört med Lenorien och Nordireba. Enfärgade tyger är vanligast, men olika typer av mönster förekommer också. Men själva dräkten är enkel i sin skärning; snäva ärmar och åtsittande liv som från midjan vidgas ut.
Adel och rika borgare
Gemensamt för adel och borgare är att deras kläder är mer figurnära och välsydda än övriga stånds. Vanligt är att deras plagg sys upp av en skräddare. Deras val av material är också dyrare, finare kläde och siden är populärt. I de allra rikaste dräkterna förekommer även sammet och brokad. Men valet av tyg och antalet plagg styrs av vad de har råd med, de ekonomiska skillnaderna inom de båda stånden kan skilja sig markant. En rik borgare kan bära finare plagg än en fattig adelsman.
Särskilt bland adeln är det populärt att göra sina plagg så figurnära att rörelsefriheten blir hämmad. Hos borgerskapet har det inte slagit igenom av praktiska skäl, en borgare måste själv kunna arbeta med sin verksamhet.
Hantverkare och borgare
Denna grupp kännetecknas av främst praktiska kläder som går att röra sig i, men som har många likheter med de rika borgarnas dräkt. Tygerna och färgerna är enklare och framförallt billigare. Vanligt är att kläderna sys i hemmet. Lintyger förekommer i vitt och oblekt. Även inom denna grupp styrs val av kvalité, färg och storlek på garderoben av hur mycket man har råd att betala.
Bönder
Precis som hantverkare bör också bönderna praktiska kläder, men kännetecknet är att dessa är mer löst sittande. I många fall är de så löst sittande att det inte krävs någon knäppning eller snörning i livet för att få på sig kjorteln. Vanligt är också avsaknaden av knappar, men det förekommer. Tygerna produceras och färgas på gården, vilket gör att en del moment som färgning inte håller samma kvalité som professionellt färgat. Gula nyanser är vanligt, men även ljusare röda och vejdeblått förekommer. Tyget kan även ha sin naturliga färg; brunt, grått och vitt. Om bönderna använder linne så är det oblekt.
Pilgrimer
Det gemensamma draget för alla pilgrimer, oavsett samhällsklass, är att de är klädda för att vara ute på resa. Kläderna är praktiska och enkla, anpassade för den strapats som väntar pilgrimen. Typiska attribut för en pilgrim är vandringstaven, den vita linneväskan och ett pilgrimsmärke i tenn som souvenir från de vallfärdsorter de har besökt, samt den bredbrättade filthatten i grått, svart eller brunt.
Slavar
Slavar bär det de får tillgång till. Vanligast är att de får enkla ylletyger, men här finns också undantagen. Vad de bär styrs helt enkelt av vad de får av sina ägare.
|
|
|
|
