Krenelerad huva (off-lajv känt som chaperon) är populär hos adeln och borgare. Den sys i vanligtvis i kläde och kreneleras gärna, men även varianter utan kreneleringar förekommer. Då sys de i regel av ovalkade tyger eller lätt valkade. En enklare variant som förekommer bland hantverkare och borgare är påshatten (eller punghatten), som är sydd som en påse (eller pung) med rundad nederdel och som får ett brätte genom att man rullar upp påsen en bit.
Slöja/huvudduk förekommer i flera varianter. Den ramar in ansiktet på ett klädsamt sätt samtidigt som den skyddar huvudet från solen och på så sätt ger svalka och är därför uppskattad av alla samhällsklasser. Skillnaden mellan slöja och huvudduk är att slöjan är tunn och fladdrig, medan huvudduken är sydd i stadigare tyg.
Ibland används även ett haklin till huvudduken. Denna täcker hela urringningen och fästes mitt upp på huvudet. Ovanpå fäster man huvudduken. Längden på slöjor/huvuddukar är ungefär ner till axeln, alternativt lite ovanför eller nedanför axeln.
Linne är det vanligaste materialet, men även siden och ylle används. Oblekt lin används av de lägre skikten, medan de adliga använder sig av blekt. Bland hantverkare och borgare är ekonomin avgörande om de har råd med blekt linne.
En nymodighet bland de högre skikten är att kanten på huvudduken är veckad eller krusad. De som har råd krusar sin slöja med hjälp av stärkelse, annars är ett påsytt eller vävt krus ett alternativ. Den krusade huvudduken är antingen rektangulär eller halvcirkelformad. I den rektangulära varianten så är det krus även på den delen som hänger ner på axlarna. Det går att komplettera med haklin om så önskas.
Den populära varianten bland bönder och hantverkare är en huvudduk som har en storlek på ca 70x70 cm. Två ändar knyts ihop i nacken resten låter man hänga. En trolig anledning till dess popularitet är att den är lätt att sätta upp. Denna variant används utan haklin.
Ett par andra variationer som förekommer, med eller utan haklin, är den rektangulära och den halvcirkelformade slöjan. Dessa förekommer bland alla klasser. Den halvcirkelformade slöjan sys ibland i mörkt kläde och går då under benämningen dok. Då bärs den tillsammans med haklin i vitt linne och används främst under de kallare årstiderna.
Öppen hätta är en utvecklig av den traditionella struthättan och är en populär huvudbonad som bärs kvinnor som är adel eller borgare. Det finns två varianter, en enklare och en med brätte och kort strut. Den sys i svart kläde och är ofodrad. Bland tjänstefolk förekommer den enklare varianten, men sys då i grå eller brun vadmal.
Hårnät används under huvudbonader som t.ex. öppen hätta och chaperon, men väldigt vanligt är att enbart hårnät bärs under arbete eller informella sammanhang. Vid fina tillfällen användas vackert broderade hårnät.
Stråhatt används främst vid arbete under sommarhalvåret. Den är vanligast bland bönder och hantverkare, men förekommer ibland bland borgare när även de utövar något arbete i solen.
Kveifen (offlajv känt som coif eller babymössa) är en enkel huvudbonad som används tillsammans med andra huvudbonader eller bara som den är. Den är populär i alla samhällsklasser. Bönder och slavar bär den gärna som ensam huvudbonad. Kveifen sys i linne och dekorationer förekommer, dock sparsamt.
Filtade hattar förekommer i flera varianter. Dessa tillverkas i ullfilt och består av ett stycke. Se bildgalleriet för bilder.
Platthatt är en enkel hatt som kan kombineras med både haklin och kveif eller bara bäras som den är. Huvudbonaden är ett vardagsplagg och sys oftast i ylle, med eller utan foder. Konstruktionen är en lång rektangel av tyg som sys fast mot en rund tygbit. Diametern beror på huvudets storlek och höjden ca 10 cm. Resultatet blir en hatt som är cylinderformad. |
|
 |
| |
| Påshatt. |
| |
 |
| |
| Slöja. |
| |
 |
| |
| Huvudduk. |
| |
 |
| |
| Haklin. |
| |
 |
| |
| Stråhatt. |
| |
 |
| |
| Kveif. |
| |
 |
| |
| Filtad hatt. |
| |
 |
| |
| Filtad hatt. |
| |
 |
| |
| Platthatt. |
|
