Att lajva i Kastaria

Historia
Religion
Vetenskap
Kuriosa

Kastarias länder
  Storireba
  Räfsmark
  Gregorien
  Lenorien
  Lakmarien
  Nedan
  Karta (3,7 MB)
  Lågupplöst karta

Folk och grupper
Dräktskick
Rättsväsende

Forum
Startsidan



Gregoriens militärmakt är uppbyggd kring den feodala princip som landet är uppbyggt kring. Arméns kärna är riddarna, och kring dem byggs allting upp. En riddare kan kallas ut i rusttjänst av sin närmast överordnade, och måste då ställa följande till förfogande:

• sig själv i heltäckande plåtrustning
• två stridshästar för egen del, varav en skyddad av plåtrustning
• 2 väpnare, 8 fotsoldater och 2 lätta ryttare

Det exakta antalet varierar beroende på riddartegarnas storlek, men det är ungefär vad som krävs av de allra flesta. Tiden de behöver vara i fält är dock begränsad, vanligvis rör det sig om 40 dagar två gånger per år, men det varierar mellan provinserna. När den tiden gått måste den kallande betala trupperna. Riddarna har också möjligheten att låta bli att gå i tjänst när de blir kallade, men då måste de betala böter vilket den kallande kan använda för att hyra legoknektar i stället. Det är inte ovanligt att mer än hälften av de kallade riddarna inte hörsammar kallelsen utan betalar böterna i stället, vilket gör att legoknektsväsendet är starkt i Gregorien.

Regenten har också möjligheten att kalla ut alla män och kvinnor som kan bära vapen i händelse av krig, men de trupperna har regenten ingen rätt att beordra att lämna Gregorien, och ligger de i fält för länge får landet givetvis stora problem när åkrar börjar förfalla och så vidare. Det har heller givetvis aldrig hänt att hela landet kallats ut samtidigt, men vissa områden har mobiliserats i kristider genom historiens gång. Detta system gör att Gregoriens försvar är väldigt starkt, men regenten har väldigt svårt att föra anfallskrig om det inte går att övertyga adeln om att stanna i fält mer eller mindre frivilligt, eller om kronans finanser är så starka att det går att betala trupperna för att stanna i fält längre än de måste eller betala legoknektar.
Ledaren för en ihopkallad armé är vanligvis den med högst rang på plats, och denna får sedan välja ut sina närmast underordnade, som sedan väljer ut sina, osv. Systemet är fyllt av svågerpolitik, smickrande och löften om senare tjänster, då de ledande i armen har fördelar när det kommer till att få del av lösensummor, plundrat byte och så vidare. De olika truppslagen delas sedan upp för sig, där de enda som har någon vidare fastställd organisation är det tunga rytteriet, som delas upp i lansar om tre riddare och sex väpnare vardera. Fem lansar blir ett baner, och banerföraren är den lägsta position som officiellt utses i armén. När riddarna slåss till fots, vilket blir allt vanligare, så behålls lansuppdelningen. Övriga truppslag organiseras av den som leder dem, med den traditionella uppdelningen i kompanier, som dock kan vara hur stora eller hur små som helst.

Taktik
Generellt sett kretsar hela Gregoriens stridstaktik kring det tunga kavalleriet. Båg- och armborstkyttar används för att mjuka upp motståndarsidan, och sedan rider riddarna i kavallerichock, ofta mot andra riddare. När de fått dåligt med manöverutrymme eller en sida mer eller mindre vunnit så skickas det tunga infanteriet in för att hjälpa till eller jaga ner flyende. Soldater med spjut används framför allt för att hålla positioner.

<< Tillbaka till fakta om Gregorien