|
|
|
 
Adeln
Till det första paret sade Gud: »Ni får kraften att vaka över de andra. Ni skall styra dem, leda dem och ni skall beskydda dem emot allt ont. Ni skall vara Adel.»
Hierarki
Rangordningen i Gregorien är riddare, baron/baronessa, greve/grevinna, hertig/hertiginna, drottning/kung.
Adelns uppgift
Adeln i Gregorien finns för att skydda folket. Det är den lokala adelspersonens uppgift att vara den dömande makten och på så sätt skydda folket.
Adel och skatt
I Gregorien är adeln skattebefriad. Adeln äger dock inte sitt land, utan ”hyr” det av den adlige över dem i hierarkin genom ett feodalt avtal. Regenten är den enda i landet som äger mark – all mark, förutom några kyrkliga undantag. För rätten att ta upp skatter och tullar från marken lovar i sin tur den adliga att ställa upp med en viss mängd riddare och soldater, beroende på markens storlek.
Adliga ämbeten
Adel är något man föds till. Ytters sällan sker det att någon som inte föds till adel gör en klassresa. Den enda gången sådant händer är när ytterst modiga individer gör något så hjältemodigt att de måste tas upp i riddarnas ärorika syskonskap. Gregorien har även en hel uppsjö med adliga titlar som kan vara nog så förvirrande, även för den mest luttrade hovmarskalk. Titlarna delas ut av det ”Kungliga titelkabinettet”. En del är ärftliga, andra inte.
Borgare
Till det tredje paret sade Gud: »Ni får färdigheten att hjälpa de andra att utföra sina värv. Ni skall skapa föremål av skönhet och verktyg att hjälpa dem. Och ni skall föra varor runt till alla som behöver dem. Ni skall vara Borgare.»
Vilka är borgare?
Till borgarna räknas alla hantverkare, handlare, skeppare och försäljare av tjänster. Dock kan gränsen mellan borgare och bönder vara svår att dra, då många borgare förutom sina hantverk odlar jord och har djur. Den stora skillnaden är att borgare har ett specifikt yrke som de utför åt andra och inte bara för sin familjs räkning.
Borgare och adel
I Gregorien har borgarna alltmer börjat hota adelns ekonomiska maktställning. För att hålla på guds ordning har vissa ädlingar förbjudit borgare att äga vissa föremål och liknande. I flera hertigdömen får exempelvis endast adliga äga och framför allt bära svärd, och i stort sett endast fantasin verkar sätta gränser för de övriga överflödesförordningar som införts på sina ställen. Det rör sig om allt från hur många livvakter en borgare får ha till hur stora hus de får äga. Även om det här endast är något som begränsar de rikaste borgarna så upplever de flesta borgare det som skymfande och förtryckande, och det finns ett växande missnöje mot adeln i den allt mäktigare borgarklassen. I den nya tiden tappar dock adeln makt eftersom den inte kan syssla med handel, som tydligen verkar vara framtiden.
Mästare och gesäller
Inom de större städerna finns så kallade skrån, intresseföreningar som tillsammans sätter priser för varor och tjänster och arbetar för en hög kvalitet på varorna i den staden. För att gå med i ett skrå krävs en mästartitel. Denna titel förtjänas genom fullgörandet av ett mästarprov. För att få genomföra provet måste man först få en mästare att ta sig an en. Karriären påbörjas som lärling, arbetandes mot mat och husrum.
Efter några års lärlingsskap får lärlingen genomföra ett gesällprov och om det lyckas betraktas gesällen som mogen att utföra mer avancerade arbeten och dessutom dra in silver till mästarens hushåll. Gesällen är dock fortfarande en del av mästarens näring.
När gesällen arbetat i flera år med sitt hantverk blir det möjligt att erlägga ett mästarprov. Blir det godkänt kan personen kalla sig mäster och vara medlem i skrået.
Slavar
Så vände sig Gud till det femte paret: »Ni får ståndaktigheten att låta binda er till de andra. Ni skall stå i deras tjänst och hjälpa dem med vadhelst de önskar. Ni skall inget äga, men heller inget behöva. Ni skall vara Slavar.»
Vilka är slavar?
I Gregorien är det ganska vanligt med slavar, framför allt i jämförelse med i Storireba. Det varma klimatet gör att man inte behöver ordna varma hus och kläder åt slavarna, och det finns en produktion de kan arbeta i året runt, till skillnad från i Storireba där åkrarna ligger i träda under vintern. Givetvis skiljer det sig inom Gregorien också, och slavar är betydligt vanligare i södern än i norr.
Många slavar har fötts in i slaveri, men det finns en del brottslingar som dömts till slaveri. Det finns även en hel del nedanska krigsfångar sedan krigen. Livet som nedansk slav är ännu mer smutsigt, hårt och förnedrande än för andra slavar. Många nedaner följer inte Guds bud om att inte klaga på sin plats i tillvaron, något som ofta orsakar straff.
<< Tillbaka till fakta om Gregorien |
|
|
