|
|
|
 
Historia
År 698 grundades krigsakademin i Svarteborg. Där skulle kloka huvuden samtala om nya sätt att ta livet av varandra. Ett av de första projekten de satte tänderna i var att effektivisera de ålderdomliga katapulter som då användes. Katapulterna var mycket oberäkneliga, då kastarmen drevs av tvinnat rep, vilket gjorde dem obrukbara i fuktigt väder, eftersom repen slaknade.
Dessa briljanta hjärnor uppfann istället en slunga som byggde på en princip om mänskliga motvikter, där sex personer drog ned en kortare arm så att stenen slungades iväg genom en hävstångsprincip. Denna slunga brukades sedan med stor framgång i strider runt om i världen. Snart var vapnet spritt och återfanns i samtliga arméer på kontinenten. Sydireba kommer dock alltid med stolthet kunna hävda att de var först med den.
I Nordireba har det nyligen utvecklats en ny slunga, som sägs vara mycket mäktigare än den sydireba. Den är dock ännu på provstadiet.
Den gamla gregoriska provinsen Sydireba har haft kastmaskinstrupper sedan 500-talet som ett fast inslag i armén och dessa fanns kvar även efter den gregoriska erövringen av hela riket. Redan då var de de effektivaste i den kända världen.
Organisation
Varje slunga leds av en slungmästare. Dessutom bemannas slungan av två grupper soldater om tio i varje, sex skyttar och fyra laddare. Detta för att kunna vila personal under långa belägringar.
Fyra slungor bildar tillsammans ett batteri.
I strid
Slungorna används nästan uteslutande vid belägringar. De används då för att skjuta sönder fiendens murar eller andra byggnader.
Att bli slungmästare
Slungmästaren som leder gruppen är utbildad vid krigsakademin i Svarteborg. Detta för att korrekt kunna genomföra beräkningar om var slungorna skall placeras och hur man ska skjuta. Utbildningen tar ett år och genomgås av befordrade slungsoldater.
Utrustning
Som handvapen används det som blivit över från de andra truppslagen eller från olika slagfält, till exempel huggare, yxor, hjälmbräckare och svärd.
<< Tillbaka till krigsmakt
|
|
|
