|
|
|
 
Musik
Den del av den sydirebiska kultur som florerar mest är musiken. Spelemän och spelekvinnor som lever sitt liv ute på de irebiska vägarna stannar till i byarna och sjunger om riddare och andra hjältinnor och hjältar. De spelar för en bit mat och för husrum. Många sydireber finner detta liv jordnära och därför finns det alltid finns minst ett par musikanter i en by.
Sångerna som musikerna spelar relaterar ofta till vardagliga drömmar som man kan lyssna till när man sitter och dricker sitt öl på värdshuset. Sydireber är inte de som sitter tysta och lyssnar när musiker sätter igång, nästan genast snappar de upp melodin och sjunger med så gott de kan. Musiken som spelas i byarna är väldigt sammankopplande och nästan genast glömmer man tvisterna med grannen när man sitter där bredvid varandra och skrålar i någorlunda takt till musiken.
Den sydirebiska musiken är väldigt fri. Man kan skriva musik om nästan vad som helst. Men vissa sånger kanske bör sjungas lite mindre när det är adelsfolk i närheten.
Diktering är ett område som intresserar byfolk till skillnad från adel där det är mycket populärt. Att skriva dikter om hur fin en man eller kvinna är, är något som många sydirebiska adelsmän och adelskvinnor gjort när de försökt fått sin älskare att gifta sig med dem.
Musikens och musikernas skyddshelgon är Sankt Synsissa. (Hon avbildas alltid leende och spelandes på en harpa, ibland med den knäböjande åsnan vid sidan. Hennes symbol är en harpa med stjärnor bland strängarna (Hennes namn sägs betyda ”Guds stjärna”)
Musik i Kyrkan
I sydirebiska kyrkor där Gud tillbes är självklart psalmer och hymner en viktig del i gudstjänsten/mässan. Hymnerna som ofta sjungs av prästen och därefter upprepas av församlingen ses som ett mycket bra sätt att medverka och vara aktiv i gudstjänsten. Hymnerna är böner som varierar från by till by. Olika byar har olika hymner som de sjunger på sina gudstjänster.
Här följer en hymn ofta sjungen under diverse gudstjänster runt om i Kastaria. Enligt legenden skrevs den av Sankt Mikau.
Efter varje mening som församlingen sjungit så gör man nyckeltecknet.
P (präst): Vi öppnar våra hjärtan för Gud!
Herre, vi låser upp för dig!
F (församling): Herre, vi låser upp för dig!
P: Gör oss till redskap för kärlek och godhet!
F: Vi skall vara redskap för kärlek och godhet!
P: Genom Herren blir vi räddade!
F: Vi blir räddade av Herren!
P: Mörkret skall låsas ute, ljuset skall släppas in!
F: Vi låser mörkret men öppnar för ljuset!
P & F: Vi låser upp oss för dig, Gud! Gör oss till redskap för kärlek och godhet! Genom dig blir vi räddade! Mörkret skall låsas ute, ljuset skall släppas in!
Teater
Den sydirebiska teatern har influerats mycket av kyrkan liksom alla andra delar inom kulturen, inte minst genom olika sagor om helgon men även om berättelser gällande kriget i Nedan och Nattens gudinna.
Teater i Kastaria har aldrig varit populärt bland de lägre samhällsklasserna, kanske därför att det inte finns kompetenta skådespelare i byarna och inte heller kompetenta författare till manus. Då skrivkonsten inte är utbrett är det de högre samhällsklasserna som har tillgång till manusförfattare och eftersom kyrkan har hand om det mesta inom utbildning så influerar de författare att skriva helgonsagor och liknande.
Man skulle kunna se en typisk sydirebisk teater som en propagandafilm från 40-talets Tyskland. Allt som har med kyrkan att göra framställs som bra och ljust under tiden som allt med hädare, Nattens gudinna och Nedaner är mörkt och hemskt. Teatern är ett bra sätt för kyrkan att sprida sin tro och sitt budskap.
Teatrar som tar upp det vanliga bylivet och vardagens problem finns inte. Ingen vill gå och se hur en bonde lider mer än nödvändigt. Den dos man får när man går igenom byn räcker gott för adelsmännen och adelskvinnorna.
Teaterns skyddshelgon är Sankt Jérôme. Han tillbes ofta före och efter teaterföreställningar för att hjälpa skådespelarna komma ihåg replikerna och göra ett bra framträdande.
Några kända manusförfattare och skådespelare är:
Margina DeVini (691-745) Kastarias mest kända skådespelare någonsin. Denna gregoriska ses nästan som ett helgon i skådespelarkretsar. Spelade för hovet större delen av sin levnadstid. Dog tragiskt under en scenolycka, vilket är en stor påminnare om att teater inte är riskfritt.
Gridorf Stenborg (798-840) En mycket känd manusförfattare. Skrev en pjäs om kriget i Nedan. Pjäsen som heter ”Ärans Fält” är på 27 akter och har aldrig framförts i sin helhet på grund av dess längd.
Karl Jask (819-) Den mest respekterade, nu levande skådespelaren i Sydireba. Har jobbat nästan uteslutet med kyrkans ”propaganda-teater” men har på senaste tid börjat jobba med Gridorf Stenborgs mest kända verk ”Ärans Fält” som han och en massiv skådespelar trupp skall sätta upp under år 846.
Konst
Den sydirebiska målarkonsten har sedan urminnes tider vart någonting som kyrkan har tillämpat för att sätta skräck i folk. Hemska bilder från avgrunden är något som ofta framträder i kyrkorum. Dessa fungerar som varnande exempel. Det är inte förens nu på senare tid som kyrkorummen börjat få en ljusare ton när det kommer till takmålningar och dylikt.
Konsten att måla finns knappt i samhällets lägre skikt, målarfärg och papper är något som bara rika har råd med. Att kunna ha en tavla hängande på sin vägg är något som blivit en maktsymbol bland adelsmän och adelskvinnor. Porträtten är då oftast glorifierade versioner av dem själva. Motivet skall gärna också innehålla någon form av bekämpande av ondskan.
En typisk sydirebisk målning har ofta en ljus bakgrund med en äng eller liknande. Centrerat i bilden står personen man målat av. Ofta är denne nästan överdrivet glorifierad.
Några kända konstnärer från Kastaria som gjort sig kända på hovet är:
Valdemar Grönöga (713-768). Han målade en mycket känt verk föreställande Sank Mikau och kopior av denna målning återfinns ofta i sydirebiska kyrkor.
Josefin Gyllenkrona (661-692). Josefin målade starkt uppseendeväckande målningar som väckte oroligheter bland kyrkan. Hennes bilder var väldigt skarpa och visade väldigt mycket hud, något som kyrkan inte gillade. Hon avrättades för kätteri endast 31 år gammal.
Sankt Jaspar (349-395) Lade grunden för konstens etablering i den moderna världen. Är även målarkonstens skyddshelgon.
Riddarromantik
Varför lägger riddarna ned högvis med safirer på utrustning, dyra vanor, hästar, träning och vapen? Vad är det som får adeln att frivilligt lämna ifrån sig en del av sin frihet för att kunna titulera sig riddare? Vad är det som får pojkar och flickor att sucka drömmande när en riddare rider förbi? Svaret är romantiken. Den myt och den hjältestatus som omger riddarväsendet har en stark plats i den kastariska folksjälen. Alla unga adelsindivider har såklart inte en dragning åt krig och ära, men de som har det ser till att bli riddare.
De första riddarromantiska sagorna kom till Ireba från Gregorien på den tiden landet bara var en kättersk provins. Det var sagor om tappra riddare som dräpte drakar och sjöng ballader till sina hjärtans utvalda. Ett av de tidigaste verken var Etiennes lidande, en dikt på 77 verser om hur S:t Etienne dräpte den fasansfulla draken Eldstunga. I denna dikt jagar riddar Etienne monstret i 77 dagar innan han lyckas döda draken och på så sätt hämnas sin döda familj. Det är för att hedra sitt främsta skyddshelgon irebiska riddare tjänstgör 77 dagar i armén.
Ett annat verk med liknande tema är den nordirebska nationalskatten Hjältesången. I Hjältesången, som ligger till grund för landets nationalsång berättas det om hur mannen som skulle bli Nordirebas första överjarl utkämpade en fruktansvärd envig mot en av världens mäktigaste drakar, och segrade.
Ett senare riddarromantiskt verk är Sången om Drottningen. I detta beskrivs drottning Miranda Svartengalts gärningar i en sång. Bland annat finns där en strof där Miranda dräper en glimmande lindorm. I nära anknytning till sången om drottningen finns en kult kring de äventyr som hennes mest trogna riddare Pilgrimsfalken upplevde.
I dessa tre stora verk hyllas de dygder och egenskaper som en riddare ska besitta. Huvudpersonerna är hjältemodiga, lojala, religiösa, tappra, dygdiga och osjälviska. Det är med förebilder som drottning Miranda och S:t Etienne barnen växer upp.
Förutom Sången om Drottningen, S:t Etiennes lidande och Hjältesången, räknas Riddar Vladimir, Pilgrimsfalken och Ödets Svärd till klassikerna.
<< Tillbaka till fakta om Sydireba |
|
|
