|
|
|
 
Historia
Det lätta rytteriet har funnits i Ireba så länge någon kan minnas. Ingen vet exakt när ireberna tämjde hästen, men från den stunden har det alltid funnits ett lätt rytteri. När gregorierna anföll förde man med sig stigbygeln som fick det tunga rytteriet att blomma upp. Även för det lätta rytteriet medförde stigbygeln en hel del fördelar. Efter det blev det lättare att strida till häst överhuvudtaget och det lätta rytteriet blev ett effektivare vapen. |
|
 |
Organisation
Minsta stridande enheten är en lans. En lans består av fem lätta ryttare. Den som är bäst på att fatta snabba beslut och på att agera självständigt blir ledare för gruppen och kallas lansledare.
Fem lansar bildar ett baner. Ett baner leds av en banerförare. Lansarna i ett baner är dessutom indelade i en ordning från ett till fem, där den första är bäst och den femte är sämst. Om banerföraren skulle falla tar första lansens lansledare över befälet.
Tolv baner bildar en fana. Fanan leds av fanmarsk med stöd av några fankaptener.
I strid
Det lätta rytteriets uppgift i strid är att genom sin rörlighet och snabbhet hugga där fienden är som svagast, till exempel mot kastmaskiner eller bågskyttar. Vanligast är då att använda enheterna på banernivå.
Ett annat vanligt sätt att använda lätt rytteri är att skicka ut en fana mot en fiendearmé som är under förflyttning. Genom att ständigt göra blixtanfall mot tross eller andra viktiga delar av armén och sedan försvinna kan en fiende snabbt förlora stridsmoralen.
Spaning och kuriruppdrag
En annan viktig uppgift för det lätta rytteriet är att spana framför hären och rida med bud.
Storkungadömet Irebas postiljontjänst är en del av det lätta rytteriet som inte används som stridande enhet. Dit skickas ryttare som av olika skäl inte orkar eller kan fortsätta kriga. Istället rider de genom Storireba med bud och försändelser. I Sydireba anser man att man har världens mest utvecklade postiljonsystem, med postiljonstugor med utvilade hästar i varje liten by. Därför färdas bud fort inom riket.
Utrustning
Det lätta rytteriet bär givetvis lätta rustningar. I första hand tilldelas man även pansar. Om det gått att komma över andra rustningar billigt förekommer även läder och ringbrynja.
Huvudvapnet är korta bågar av horn eller trä med krökta lemmar, eller spjut. Som andravapen används yxa, stridsklubba, huggare eller svärd, beroende på kronans tillgång. Svärd brukar plundras från slagfälten. Då Sydireba inte har någon inhemsk svärdsindustri är svärd vanligare bland nordireber.
Hästarna
Hästarna som används av det lätta rytteriet är mindre och spädare än de som används av det tunga, men är mycket snabbare och rörligare. En lätt ryttare får ofta en nyligen inriden häst när han eller hon börjar sin träning till häst. Denna följer med tills karriären slutar och till denna utvecklar ryttaren ofta ett särskilt band.
<< Tillbaka till krigsmakt |
|
|
