|
|
|
 
Överblick
Kompaniet bildades av Ylva Gyllenlilja år 836 från landsflyktingar efter det Kastariska/sydirebiska inbördeskriget. Av de ursprungliga medlemmarna är det endast ett fåtal kvar men ledaren: Ylva Gyllenlilja (Kung Tibertius kusin)och hennes äldsta vän och rådgivare biskop Stenbock finns kvar från kompaniets grundande. Denna gamla kärna av sydireber har fått tillströmning dels av en större mängd lenoriska legoknektar men också sedan hösten 845 har en mycket stor ökning av kompaniet skett av de sydireber som gick i exil när Storireba bildades. Vapenslagen i kompaniet är mycket skiftande.
De drygt 200 veteraner från Gyllenliljas bildande är samtliga mycket rika och iklär sig de finaste lenoriska plåtrustningarna eller specialbeställda ringbrynjor från Ireba. Dessa gamla härdade krigare är främst rytteri men är inte främmade till strid till fots.
De lenoriska husiärerna är en blandad skara men majoriteten kommer från bonde- och borgarståndet. Utrustningen är av god kvalitet och följer de ståndsstandarder som återfinns i lenorisk vapentradition. Många har varit med länge och har investerat sin sold och byte i fina tyger och praktfulla smycken.
De sydrebiska nyrekryterna/landsflyktingarna är en blandad skara av irebisk vapentradition men de flesta har nu (efter några års intensivt brukande av sina vapen och kläder) en tämligen tärd utrustning. Då stämningen och moralen är av en mycket dystrare sort har en viss automatisk uppdelning skett i lägret mellan de två veterangrupperna och nyrekryterna.
Organisation
Högsta befäl är Ylva Gyllenlilja och under henne står den nyutsedde Arim Gyllentupp.
Armén har två rådgivare: Biskop Stenbock och en herre som alla helt enkelt kallar mäster Pål. Alla soldater går dock med lätta steg kring dessa rådgivare.
Under dessa så finns ett flertal husmästare som för befälet över olika stora delar av armen. Husmästarna för minst befälet över 25 man.
Uniform
Gyllenliljas kompani har aldrig brukat en uniform eller tabard men alla medlemmar har sedan bildandet burit en gyllene fjäder i hatten och/eller en svart och gul armbindel på höger arm.
Gyllenliljas kompanis historia
836 (Vår) Gyllenliljas flykt, bildandet av Gyllenliljas kompani
Då Konung Tibertius dog konfiskerades ätten Gyllenliljas ägor och sedan fick ättens alla medlemmar omgående lämna Sydireba. Med dem följde alla de trogna till sydirebas sanna kungahus, bland annat resterna av den arme som hade stött konung Tibertius. Följet skall ha uppgått till ca 2000 män och kvinnor. Anförare för soldaterna var Ylva Gyllenlilja och biskop Stenbock, som lovade dessa människor ett nytt liv i Lenorien, Ylva hade hört om lenoriens behov av hyrsvärd via de lenoriska legosoldaterna som vistats i Gripsmark under inbördeskriget. Det stora följet gick över gränsen till Lenorien via provinsen Batti.
Furstendömet Batti hade nyligen hamnat i en konflikt gällande ett gammalt skadestånd till provinsen Castromanno, från ett föregående krig. När Furst Antonio av Batti såg de nykomna kastarierna och de tjänster de kunde bringa mönstrades dem omgående. Antonio övertalade Ylva och de andra representanterna av ätten Gyllenlilja att efter lenorisk modell bilda ett frihus, från sina trogna. Detta frihus döptes till Gyllenliljas kompani. En av de tidigaste mer kända medlemmarna i Gyllenliljas kompani är den idag dubbade Birger Vargbane, S:t Erikas förkämpe.
836 (Höst) Friddi brinner
Kriget som följde gav konsekvenser som icke Furst Antonio förutsett. Snart stod ett slag utanför Friddi, där Gyllenliljas kompani omintetgjorde den castromanniska milisen. Segern kom sig av att Ylva Gyllenlilja bröt mot alla krigets traditioner i Lenorien. Castromanno kapitulerade först efter omfattande plundring skett av dess västra delar. Röken från Friddis brinnande fält och stad skall ha synts ända till staden Castromanno. Där skall poeten Uriel Fresco skrivit följande dikt:
”Ireber, ireber, ni plåga från nord
Ni kastat vår värld i plågor
Ni ringklädda bringare av död och mord
Förmörkat vår sky med lågor”
836 (Vinter)-837 Ond bråd död
Eggade av segern bestämde sig nu fursten av Batti att angripa sin norra granne Strassati. Gyllenliljas kompani hade vuxit med lenoriskt inhemska legosoldater pga. sina segrar, och understödda av battis folkmilis lades en belägring av staden Fonte Smerazzo. Strassati kom dock inte till understöd till staden utan valde att samla sina styrkor. Fonte Smerazzo föll och plundrades. På våren 837 gick Furst Teron av Strassati till motangrepp uppbackade av det gregoriska frihuset Entourage terne. Striden som stod vid floden smeraldos strand blev blodig och brutal. Slaget vanns av Gyllenlilja men kompaniet var kraftigt reducerat. Dock lämnade segern södra Strassati öppet för plundring vilket ökade både Gyllenliljas kompanis och Battis rikedomar avsevärt. Med dessa rikedomar lyckades Gyllenlilja och Batti bygga upp sina arméer igen (mest genom att locka hyrsvärd från andra frihus)
837-838 Scarlattialliansen
Efter Battis två segrar började övriga furstendömen i Lenorien känna sig hotade. Det tidigare förödmjukade Castromanno blev centralgestalt i en allians bestående av Altamartella, Strassati och Campanoserra. Alliansen lyckades även dra till sig resterna av frihusen Entourage terne och Argente épine. I tre strider kämpade nu Batti och Gyllenlilja mot alliansens trupper. Första slaget stod utanför Lyntref. Striden blev ett sådant nederlag så att armens general Ronaldo Quesar av Castromanno tillfångatogs. De många fångarna löstes ut för över 220 000 opaler. Nästa slag stod utanför Rimparva och blev en förlust för Batti, Gyllenlilja och biskopen undkom med sitt rytteri men nästan hela battimilisen nergjordes eller tillfångatogs. Lösen på 340 000 opaler krävdes för fångarna. Tredje slaget utkämpades på slätten utanför staden Batti på sommaren 838. Slaget innebar att furstendömet Batti kapitulerade och huvudstaden brandskattades. Ylva Gyllenlilja tillfångatogs men lyckas lösa ut sig själv och de sista 234 kastarierna med egna medel. Hon nybildar Gyllenliljas kompani och fortsätter vara en del av landets nutida historia.
842 Kriget mot Nedan – Segern vid Batti klippor
Under sista höstmånaden 842 landsattes plötsligt en nedansk ryttarstyrka utanför Amerina och drog härjande rakt genom Lenorien. Frihusen Entourage terne, Gyllenliljas kompani och Draktanden sattes in för att stoppa nedanerna. En strid skedde i vilken Frihusen vann men endast en mindre del av nedanerna nedgjordes. Nedanerna visade sig dock erhållit kunskap om sitt utsatta läge och retirerade västerut, med frihusen hack i häl. Vid Trerikssjöns strand i Batti trodde de tre befälhavarna att de låst nedanerna. Frihusen gick till anfall och nedanerna höll sina positioner. Nedanerna befäste Trerikssjöns strandklippor och höll stånd i två dygn tills en större mängd nedanska galärer ankrade längs stranden. Halva den nedanska armén hade nedgjorts men de återstående nedanerna simmade ut till skeppen med vilka de tog sig över Trerikssjön tillbaka till Nedan. Slaget kom att kallas: Segern vid Batti klippor. Tydligen nyutrustades dessa soldater snabbt då samma fanor som de haft tidigare sågs under senare delar av kriget på andra fronter.
843-44 – Sydirebas fall
Nordirebas erövring av Sydireba och drottning Monessas abdikation fick dramatiska konsekvenser i Lenorien då återigen de ”irebiska gräshopporna” kom från norr. Denna gång var de som vandrade söderut cyniska och dystra människor som vägrade leva sitt liv som ”nordirebiska lydhundar”. Berövade sitt land och förrådda av sin drottning var de brutna och mörka existenser. Över 5000 kastarier lämnade landet, och en stor mängd av dessa var soldater. Horden leddes av ex-riksmarsk Arim Gyllentupp. Armen gick över gränsen i Batti och möttes av Furst Antonios dotter Juanita som precis som hennes far tidigare gjort önskade mönstra kastarierna till furstendömets sold. Något gick fel, fasansfullt fel.
844-845 Skövlingen av Batti
Många rykten kring vad som hände har spridits men ingen vet ännu vad som skedde. Resultatet blev att Juanita och hennes rådgivare kvestor Juanez skändades och dödades, vartefter stora delar av provinsen Batti plundrades och eldhärjades. Provinsen Battis milis nedgjordes i grunden av de kastariska landsflyktingarna. Ingen gick säker då städer brändes, kloster plundrades, borgar härjades och handelsfederations lager tömdes. Det var som om landsflyktingarna tog ut hela sin ilska över vad de förlorat på Batti.
845-846 ”Ireber, ireber, ni plåga från nord”
Batti blev det första offret för den arme av dystra krigare som invaderat riket. Efter Batti angreps staden Campanosera som trots milisens tappra motstånd intogs och plundrades . Provinsen härjades och de styrande bad kung Carlo om hjälp men han var så sjuk att han blev tvungen at ta emot sändebuden liggandes i sin säng.
När den landsflyktiga armén stod på gränsen av provinsen Amerina lyckades ett sändebud få till stånd förhandlingar. Ambassadören från Amerina togs emot av Arim Gyllentupp och en okänd herre av de andra kallad: ”Mäster Pål”. Amerina lyckades avstyra armens framfart genom provinsen och skickade dem mot Pontemarta. Sent på hösten 845 går landsflyktingarna över gränsen och Pontemarta ställer upp ett antal frihus och milis som svar. Bland dessa frihus stod Gyllenliljans kompani. Ylva Gyllenliljas möte med de landsflyktiga kastarierna fick armén att stanna upp även denna gång. Frihuset Gyllenlilja och de landsflyktiga färdades tillbaka till staden Amerina och gick här i vinterläger. De två grupperna av sydireber umgicks hela vintern och på våren bröt de läger för att tåga mot norr. I början av våren brandskattade arméerna staden Rimparva för att sedan fortsätta norrut.
Armén tog inga kontrakt utan fortsatte sin färd norrut tills de nådde staden Gregori, Lenoriens nordligaste stad. Staden fick erbjudande om brandskattning och vägrade. Striden på Gregoriska sjöns södra strand blev kort och blodig då stadens milis var numerärt, erfarenhetsmässigt och beväpningsmässigt underlägsen. Slaget kallas ”Den röda dagen”. Det mest fasansfulla var att i samband med denna strid spetsades samtliga av stadens tillfångatagna ledare på vässade pålar, inlindade i stadens banner. Armén fortsatte efter detta sin färd norrut in i Gregorien.
846-847 Rävspel
Vad som nu är märkligt är att efter Den röda dagen så försvinner plötsligt hela armén mystiskt. Den tunga gregoriska rytteriarme som satts ihop för att möta upp den invaderande horden hittar ett tomt läger. Vagnar, paviljonger och otymplig utrustning hade bara lämnats vind för våg. Ingen fanns kvar. Lägret återfanns längs draktandsbergens östra sida i norra Montjois. Kyrkan kallades in för att undersöka om magi låg bakom detta försvinnande men inga sådana bevis kunde hittas.
Armén var helt enkelt försvunnen tills sen vinter 846 då den plötsligt rapporteras inkvarterad i Mittburg under Ädelräfs sold. Efter detta har Gyllenliljas kompani och landsflyktingarna deltagit som förstärkning till den räfmarkiska militärmakten. Hur detta har skett är teorierna många om. De mest populära är att Handelsfederationen och/eller magiker ligger bakom den mystiska förflyttningen.
<< Tillbaka till fakta om Lenorien |
|
|
