|
|
|
 
Det lenoriska arméväsendet är till för att hålla varje statsstat suverän över sitt egna territorium och därför sätts stor press på samtliga medborgare att delta i detta folkförsvar. Dock finns det en väldigt stor förståelse bland befolkningen varför milistjänsten är så viktig. Krigsmaktens stora problem är att en milis tar tid på sig innan den är fullt stridsredo och därför tvingas ibland miliserna in i strider innan de är fulltaliga. En fulltalig lenorisk folkmilis är dock något få vågar anfalla. Det andra stora problemet är att en folkarmé endast kan brukas effektivt i kristider och under kortare sådana. Medan milisen ligger inne stannar nästan hela samhället upp och en fullskalig mönstring undviks därför in i det sista.
Bondemilisen och slavmilisen
Stadsstaternas bondebefolkning tränar en gång per år för att kunna bidra som milis i krigstid. Denna vecka brukar sammanfalla med folkfester och skatteindrivning. Dessa bondesoldater kallas ”Bondemilisen”, med sig för vanligtvis bondehusen med sig en andel husslavar vilka kallas ”Slavmilisen”. På slagfältet finns ingen skillnad mellan dessa två förband utan de agerar blandat. Standardbeväpning är slunga/spännslunga i god blandning. I närstrid brukas spjut, yxor och knivar. Rustningar är av tyg och kokat läder. Slungsköldar är mycket vanliga och brukar bäras och brukas av slavmilissoldater som då skyddar sin husbonde.
Rytterimilisen
De rikare bönderna som har råd med en häst bildar Lenoriens lätta rytteri: ”Rytterimilisen”. Beväpningen varierar enormt men spännslungor och kastspjut är vanliga. I närstrid brukas vanligtvis sköld kombinerat med spjut och yxa. Lenoriens lätta rytteri räknas till Nyckelns länders främsta. Förutom de årliga övningarna samlas dessa rikare bönder enligt tradition varje månad för rytt- och vapenlek. Dessa Sadeldagar sammanfaller med de traditionella månadsmarknaderna som hålls på Lenoriens landsbygd. Lenoriens främsta ryttare kommer från slätterna i Frontibalzo. Enligt lokala myter var det här som människan gavs den första hästen av Gud och blev lärd dess konst (och enligt myten var inte nedanerna sena att stjäla både häst som konst och djur).
Stadsmilisen
Alla borgare i vapenförd ålder skall delta i stadens försvar. I varje stad finns en vaktstyrka i vilken medborgarna skall tjäna i två år innan dessa har rätt till bostad innanför stadens murar. Vaktstyrkan har ansvar för både brandförsvar, uppehållande av ordning och är stadens första försvarslinje. Förutom denna enhet skall alla borgare första lördagen i månaden, på morgonen, från tuppen gal till solen står som högst, samlas för vapendrill tillsammans. På dessa vapendagar tränas allt från närstrid till kastmaskinsfärdigheter. Endast de rikaste och mest välutbildade medborgarna anförtros den prestigefyllda posten som kastmaskinsskötare. När en stadsstat går i fält bildar denna stadsmilis och stadsvakt kärnan av fotsoldaterna och kastmaskinstrupperna.
Många borgare bildar vapenföreningar där de under sociala former tränar med favoriserade vapenslag flera gånger i veckan.
Adelsrytteriet
Då adeln leder milisen i fält utrustar de sig i all den pompa och ståt som deras ekonomi kan uppbringa. Adeln är de enda som har råd att importera metallrustningar och instruktörer i hur man slåss iklädd dessa. Nedärvda rustningar är vanliga bland mindre rika familjer. Svärdet är det dominerande närstridsvapnet och adeln rider alltid i strid om terrängen så tillåter. En adelsman som faller av sin häst under strid drar skam över sig och måste plikta för detta på sådant sätt hans hus bestämmer (pilgrimsresor, tvångsgifte och liknande brukar vara populärt). Den genomsnittliga stridsträningen bland adeln är dock inte överdrivet mycket bättre än den borgarna har så relativt med Gregoriens och Irebas professionella rytteri är detta inhemska rytteri tämligen tamt. Undantag från denna norm är ädlingarna från Frontibalzo då rytteritraditionen är stark i detta furstendöme.
Riddarna
Vissa adelsmän svär eder till den lenoriska tronen och tilldelas därmed titeln riddare. Riddare kommer endast från adelsleden och oavsett hjältedåd kan du inte bli riddare om du kommer från annat stånd. En riddare skall tjäna kronan då denna behöver. Riddarklassen är dock relativt liten om man jämför med Sydireba och Gregorien. Detta då de självständiga stadsstaternas ädlingar sällan är särskilt fascinerade av ett liv i kronans koppel. Lenorien har endast en inhemsk riddarorden som kallas Kronorden. Denna riddarorden har ansvaret för regentfamiljens liv och välstånd. Dessa lenorier är utrustade i utländska metallhärkläder. Dock är dessa vanligtvis lite gammalmodiga då de gått i arv några led sedan de köptes. Kronorden sägs varit världens första riddarorden och enligt myten så grundades den av hjältarna Romerez, Camilla och Fredrico från nejden kring staden Fonti i Fontibazo. Dessa tre folkhjältar sägs vara det tunga rytteriets uppfinnare och hade en avgörande roll till Lenoriens uppkomst.
Kort sagt: den lenoriska riddarklassen är liten och gammalmodigt utrustade men i strid kämpar de med kunskap samt erfarenhet om kavallerikrigsförning som kan mätas med de allra främsta i världen.
Flottan
Lenorien har ingen enhetlig flotta utan varje stadsstat och furstendöme står med en egen vilka sedan slås samman till större riksflottor vid behov. De starka havsvindar som härjar Lenoriens kust gör galärer mindre dugliga för havskrigföring utan dessa brukas endast som defensiva vaktskepp till hamnar. Galärer återfinns som krigsfartyg på Gregoriska sjön och Trerikssjön. Enbart Batti har 16 blandade galärer i sin handelsflotta. Andra havsgående skepp som är populära är karaken, koggen och karavellen. Vanligt är att stadsstaterna bygger om sina handelsskepp till krigsskepp då orostider närmar sig på detta sätt kan mängder av skepp mönstras på kort tid, men någon standard finns inte.
<< Tillbaka till fakta om Lenorien |
|
|
