|
|
|
 
Kronorden är inte bara kronans primära uträttande våldsorgan utan har en lång tradition och historia som vars symbolvärde överglänser alla andra idag existerande världsliga riddarordnar i Nyckelns tros länder.
Kronorden grundades av tre hjältar Romerez, Camilla och Fredrico. Dessa tre var krigare för ett kungarike någonstans i regionen Fontibalzo. De tre organiserade regionens försvar mot hedningar och nattens gudinnas väsen som hägrade i kalkslätternas dimmor. Gud såg deras tro och mod så till deras hjälp skänkte han dem ett redskap. Ur dimman efter en strid där idag staden Fonti ligger steg en ny sorts hästar, betydligt större och starkare än de som kommit till människan under deras resa från den nedanska fångenskapen ut och i en manifestation av en talande häst berättade Gud för hjältarna hur de skulle bruka hästarna i strid.
”Hästen skall vara ditt vapen mot mörkret, men glöm aldrig att den är givna och skapade av mig, så behandla dem med yttersta vördnad. Glöm ej att då du sätter dig på en hästrygg ser jag dig och dina dåd, jag finns med dig och stöder dig mot ondskans alla makter”
– Ur Legenden om Guds gåva, Kronordens äldsta bok.
Så föddes då det tunga rytteriet. Hjältarna och deras följe växte och de reste runt i hela dagens Lenorien och utförde dåd och enligt många skulle aldrig Lenorien kunnat uppstå om det inte vore för dessa nobla riddare. Då de närmade sig ålderns höst började de var och en bygga en ordensborg som skulle vara hem för dem och deras följeslagare.
Romerez byggde sin i dagens Panera. Denna borg är idag gränsfortet för Lenorien och Lakmarien. Borgen är Ordens minsta men många av ordens åldrade riddare finns kvar här så många riddare som önskar perfektion reser hit för att stå vakt och lära av de äldsta.
Camilla byggde sin borg i den redan då stora staden Montebasso. Denna ordensborg kallad Camillaborgen är idag Kronordens centralbas men också hem för kronfamiljen. Camillaborgen är en blandning av palats och borg och har byggts om många gånger sedan Camillas dagar.
Fredrico byggde sin borg i riddarnas hemstad på den plats där gud gav dem dessa stridshästar. Denna katedralborg står utanför Fonti i Fontibalzo och dess murar är lysande av guldornament och kalkputs.
Kronorden är idag endast en tredjedel av sin ursprungliga storlek på grund av ”De ungas krig” (se nedan) deras antal estimeras till cirka 2 000 Riddare och
2 000 Väpnare.
823-24 – Det lenoriska tronföljdskriget: ”De ungas krig”
Våren 823 bröt ett fullskaligt inbördeskrig ut i Lenorien. Konflikten stod egentligen mellan de två tronpretendenterna Carlo Beretti och Odilia Kastelli och dessas anhängare. Ätten Kastelli var Lenoriens gamla konungaätt som Beretti 70 år tidigare tagit tronen från i en mycket lyckad stadskupp. Kriget som nu bröt ut brukar också kallas för ”De ungas krig” då de var dessa som mer än allt önskade ett krig att få tillkämpa sig ära i. Bägge sidor hade allierade från Gregorien som sände hjälptrupper och likväl milis som inhyrda legoarméer trampade upp den lenoriska myllan.
Den gregoriska inblandningen blev dock snabbt såväl mer storskalig som allvarlig då gregoriens kronprins: Ulvaine Paschal tog ställning för Carlo Beretti och ledde en stark här till hans hjälp. En del gregoriska trupper, framför allt legokompanier av huvudsakligen sydgregoriskt ursprung, stred dock även på Odilias sida. Dessa legokompanier samordnade sig i ett frihus kallat Entourage terne (Grå följet).
Odilia Kastelli hade Lenoriens enda riddarorden på sin sida, den mytiska Kronorden. Denna då starka rytterikoloss tillsammans med Entourage terne mötte på hösten 824 upp den gregoriska kronprinsen och Carlos trupper på slätterna utanför staden Amerina. Det avgörande slaget fick floden Scarlatti att rinna röd och när solen gick ner den aftonen hade Carlos trupper utgått som vinnare. Kronorden var nästan utplånad men svor sin trohet till den nya konungen. Odilias kropp återfanns inte efter striden men en gregorisk riddare vid namn Lue Sanglier vittande att han dräpt henne med sin lans.
Carlos seger var fullkomlig men inte slutgiltig. Det gregoriska stödet fortsatte kräva sin sold i form av att folket aldrig litade på sin nya konung. Lenorien förblev oroligt. Carlo visade sig under sin fortsatta regentsperiod vara en svag kung och av många betraktas som en gregorisk marionett. Han klarade inte av att handskas med alla de fejder och småkrig mellan ädlingar och stadsstater som blommade upp över hela riket de fortsatta åren.
Kronordens krigsföring
Kronorden är väl utrustad med tunga rustningar i finaste pansar och vapen smidda av Cittabattis främsta vapensmeder. Dock är dessa vapensmeder sedan länge döda av ålder då dessa rustningar ärvts ner många gånger. Ordens arsenaler är tämligen reducerade sedan hösten 824 vilket skapar bekymmer för de väpnare som är redo för riddarslag men ingen utrustning finns att tillgå. Då orden går i strid förlitar den sig på tungt rytteri som utgörs av riddarna. Riddarnas flanker skyddas av beridna väpnare som verkar som ett halvlätt rytteri. Riddarnas lansformationer slår in i motståndarna med månghundraårig träning och att se ett anfall av Kronorden är att se matematik vid liv. Praktiskt tillämpad mattematik är en stor del av Kronordens krigskonst både på fältslag och i envig. En Kronordensriddare anser att man kan räkna ihjäl en motståndare så utan läs och räknehuvud kommer du inte långt i orden. Detta är den största anledningen att ordens hemligheter endast i begränsad form kommit ut till andra länders riddarväsenden. Få av de nordländska fysiskt dådkraftiga riddarna förstår de manualer som kronorden brukar men alla är hjärtligt välkomna att spendera tid vid Kronordens borgar.
<< Tillbaka till fakta om Lenorien |
|
|
