|
|
|
 
Den lenoriska samhällsstrukturen: Husen
I Lenorien är termen familj mycket bredare än i övriga världen. I Lenorien brukar man istället tala om Hus. I ett hus arbetar man och uppfostrar barn etc. tillsammans. Hus är alltså ett annat ord för släkt eller klan men ordet hus innefattar också en fysisk äga. Ägorna kan vara ex: en lantgård, en mindre by, eller till och med ett stadskvarter med tillhörande hamnbrygga där ”Husets” medlemmar residerar och arbetar. Då Guds ordning dessutom beskrivit hur samhället skall se ut har husen delats upp i de hus som står uppräknade nedan. Värt att nämna är att det i Lenorien är mycket ovanligt att man byter stånd då ståndet/hustillhörigheten ses som ett kontrakt med Gud som skall följas med stolthet är vanligare att de som anser sig hamnat i fel stånd blir Frihusiärer. Skrån är sällsynta i Lenorien då Husen fyller denna samhällsfunktion. Hus tar sina namn efter husets grundare eller något geografiskt/materiellt fenomen som lätt går att koppla samman med huset.
Bondehusen
Precis som i resten av världen är bönderna den största klassen. I Lenorien existerar inga arrendebönder utan alla bönder är självägande. Att vara bonde är ett tacksamt arbete i Lenorien då de goda jordarna ger stora skördar, så bondehusen är rikare och mer respekterade än på många andra ställen i världen. Alla bondehus sluter avtal med lokala adelshus för skydd vid militär orostid och organisation av infrastruktur. De betalningar som adelshusen får för skydd etc. är kallade skatter
Borgarhusen
Lenorien har en stor, rik borgarklass och städerna bågnar av resurser och folk. Städerna är det som får Lenorien att gå runt och borgarhusen är navet i hela den lenoriska ekonomin. De är köpmän, hantverkare, bankirer, lärlingar, sjöfarare (alla sjöfarare är skrivna till en hemmahamn) etc. Vanligtvis sysslar ett hus med en syssla men undantag förekommer.
Prästehuset/Guds hus
All kyrklig personal har exakt samma funktion och status som i resten av världen och Lenorien brukar se på hela kyrkan som ”Guds Hus”. Guds Hus är en av Lenoriens största slavägare då nästan allt grovarbete på kyrkliga ägor sköts av slavar.
Adelshusen
Adelshusen i Lenorien är många. Varje större stadsstat har 20-30 adelshus. Adel skyddar och samordnar de bönder som lever på adelns husmark. Bönderna betalar skatt och tjänstedagar till adeln för skydd och ledarskap. Även städerna styrs av adelshus vilka där tar upp skatt från borgarna för liknade uppgifter. Adelshusen i lenoriens provinser är samordnade i råd där de utser en ”Förste talare”. Traditionellt har det varit denne Förste talare som sedan var länken mellan provinsen och konungen eller vid annan representation.
Adel blir man om man föds till det och inga undantag förekommer. En ädling kan heller aldrig fråntas sitt adelskap då det är Guds vilja att han eller hon föds till det. Giftermål in i adelshus av både bönder och borgare är inte ovanligt men den ingifte byter inte stånd då detta sker (men dennes söner och döttrar föds till adel). Detta är den främsta anledningen att inte Lenoriens adel drabbats av kraftig inavel. Den mest spridda lenoriska folksagan handlar om en slavpojke/slavflicka(beroende på vem som berättar) som fångade sin ägares öga och kärlek för att sedan via många turer gifta sig med sin ägare.
Regenthuset
De lenoriska regenterna har aldrig suttit särskilt tungt på tronen då stadsstäderna och provinserna haft mycket självstyre. Enligt Lenoriens första landslag härskar konungen med godkännandet av de Första talarna. Kungahuset ses inte som ett riktigt hus av viss adel i Lenorien utan endast som den första bland likar.
Slavar
Många föds till slav i Lenorien. De är en egen samhällsklass ty sådan är Guds ordning. Slavar i ett område exempelvis en by bildar slavhus där slavarna bor och har sin familj. Slavar är vanliga i Lenorien och alla hus håller vanligtvis minst en slav.
Livet som slav i Lenorien är inte så hemskt som det först låter. En slav är bunden till sin herre enligt ”slavkontraktet”, vilket de har rätt att förnya vart tredje år. Under dessa tre år tillhör slaven sin ägare efter de villkor som förhandlas fram vid kontraktsskrivningen. Slavar som rymmer innan sina tre år är laglösa då de brutit mot kontraktet. Slavar är skyldiga att ställa upp vid sin ägares sida i strid om de har fyllt 18år. Barn avlade med/av slav tillhör det högre ståndshus det avlades i. Läskunnighet bland slavar är mycket vanligt.
<< Tillbaka till fakta om Lenorien |
|
|
