|
|
|
 
[Författarens not: 1) Femininum har använts som generellt pronomen och vid titlar: “hon” bör alltså läsas “hon och han” och “nunnor” som “nunnor och munkar” etc.
Introduktion
Livets Nyckels Heliga Kyrka är världens mäktigaste, mest vittomfattande och äldsta organisationen. Den besitter enorma personalresurser med över etthundratusen anställda. Den förfogar över gigantiska bibliotek och arkiv från hela sin 1400-åriga historia, och har personliga filer på de flesta personer som gjort sig bemärkta i sin hemtrakt. Den tar upp tionden från hela den civiliserade världen och finns representerad överallt. Om den kallar så flockar sig världens arméer till dess banér. Det finns mycket lite politik, konst och teknologisk utveckling som inte görs för kyrkans skull, eller med dess nådiga godkännande.
Livets Nyckels Heliga Kyrka är också en enorm koloss med förfärligt pengasvinn. Dess beslutsvägar är förvirrande i bästa fall och korrumperade och egensinniga i värsta fall. Nepotism är en del av dess vardag, och pengar kan i hemlighet köpa de flesta kyrkliga tjänster. Den är i princip oförmögen att ändra politisk inriktning på mindre än ett decennium, och det tar mycket lång tid att genomföra fattade beslut. Kyrkans censur hindrar politisk, konstnärlig och teknologisk utveckling i mycket hög grad. Makten över världsliga och kyrkliga arméer är långt mindre säker i praktiken än teorin.
För att förstå sig på kyrkans organisation måste man ha koll på tre aspekter:
– Den kyrkliga hierarkin (vem som har högre rang än vem)
– Edsgången (vem som svär eder till vem)
– Tiondet (vem som i olika skeden har kontroll över kyrkans resurser)
Rang och status
[Se Konklavstadgan (nivå fyra) Inlajvdokument om kyrkans grundläggande organisation.]
Det är viktigt att skilja på rang och status inom kyrkan. Rang är den officiella rangen en person har. Status är en reflektion av den egentliga makten personen besitter. En ärkebiskop har alltid högre rang än en biskop, men om biskopen är Hennes Helighet Påvens handsekreterare kan han mycket väl ha högre status – mer makt och prestige – än en ärkebiskop.
Titlar och befattningar
Kyrkliga titlar är en sak och kyrkliga befattningar en annan. Att vara Divinat (kyrkans överdomare) är en befattning. Divinaten har ofta titeln Biskop eller titeln Ärkebiskop. Att vara delgivare är en befattning – ett yrke. Det finns delgivare (domstolsnotarier i fältsom arresterar folk och gör utredningar) som inte är prästvigda alls, men de flesta har titeln präst. Det finns ett fåtal fall där biskopar har varit delgivare.
Kyrkodomäner och världsliga domäner
Kyrkan och den värdsliga makten ser på gränser på olika sätt. Kyrkan har delat upp världen i ett antal socknar, stift, ärkestift och kardinalsdömen – kyrkodomäner. Bara för att en landsgräns ändras eller en stad byter sida eller utplånas betyder det inte att kyrkan ändrar sina gränser.
Andrinna
[se speciellt dokument som beskriver staden]
Andrinna – den Heliga Staden. Andrinna är en systerstad till Gregoriens huvudstad Tellande – Tellande omsluter nuförtiden Andrinna helt. I Andrinna finns St.Bernardekatedralen och Första Cirkeln med påvens legendomsusade palats. Här finns också Andra Cirkeln där alla kollegiekardinalerna har sina högkvarter och landskardinalerna har filialer. Detta är Kyrkans – vissa skulle säga världens – hjärta.
Kyrkans hierarki
Klicka på bilderna för förstoring.
Gud
Gud är den högsta makten inom kyrkan. Han agerar bland annat genom sin ställföreträdare påven och genom helgon. Gud benämns traditionellt som “han”, men är tämligen könlös.
Påven och konklaven
Påven den heliga är Guds ställföreträdare på jorden. Påven är ofelbar i teologiska frågor – eventuellt i alla frågor. Under sig har Påven dels De tres råd och dels Kardinalskollegiet. Alla prästvigda svär en trohetsed direkt till påvestolen. En ny påve förkunnas av kardinalskollegiet, efter dessa har tagit råd av en konklav. Kardinalskollegiet följer i princip alltid konklavens råd. En konklav är ett stort kyrkligt möte dit alla biskopar och ärkebiskopar är kallade och där man röstar om viktiga kyrkopolitiska frågor och vem konklaven ska rekommendera som nästa påve. Det hålls oftast en konklav i en påves liv. Resten av tiden är påvens makt absolut. Se konklavstadgan (nivå 4). Påven tilltalas med Ers Helighet.
De tres råd
De tres råd består av tre landskardinaler av Nordireba, Sydireba och Lenorien. Dessa var från början rätt små besittningar, men landskardinalernas makt har ökat i och med att mer och mer av deras landområden blev omvända. Landskardinaler har något högre status – men inte rang – än kollegiekardinaler. De är formellt sett underställda påven, men är såpass långt bort från Andrinna att de i praktiken är småpåvar själva. Landskardinaler utser själva sina efterträdare.
Landskardinalerna bygger upp en egen organisation med dekaner under sig, som fungerar lite olika beroende på land och landskardinal. Klosterordnar står under sina landskardinaler i de flesta frågor, men abedissorna svär personliga trohetseder även till påven. Militära ordnar ligger alltid under kollegiekardinalerna och påven officiellt, även i de fall då de främst verkar under landskardinalerna. Landskardinaler tilltalas med Ers Eminens.
Landskardinalen av Nordireba
Landskardinalen av Nordireba har sitt säte i staden Surdulis i Bontidu – där finns landets största katedral.
Landskardinalen av Sydireba
Landskardinalen av Sydireba har sitt säte i Edalia. Det senaste decenniets oroligheter i Sydireba har gjort Landskardinalsämbetet tämligen svagt – det har varit svårt att samla in tionden i det politiska kaoset. Å andra sidan har det självständiga sydirebiska folket klarat sig rätt bra: de lägre nivåerna av kyrkohierarkin – präster och biskopar – har helt enkelt fortsatt som vanligt medan ärkebiskopar och kardinalens stab tillsatts, avsatts, flytt och härjat runt.
Landskardinalen av Lenorien
Landskardinalen av Lenorien är även landskardinal av Lakmarien och Nedan och har tre sätesstäder som hon flyttar runt mellan för att inte visa någon speciell favör: Montebasso, Pontemarta och Batti.Hon har den mest fragmenterande och oroliga av kyrkodomänerna med ständigt stridande adelsmän och stora områden som kontrolleras av Handelsfederationen. Lenorier har mycket stor respekt för kyrkan och Landskardinalen kallas ofta på som medlare. Montebasso Pontemarta Batti.
Landskardinalen av Gregorien
844 tillsattes en helt ny landskardinalspost – landskardinalen av Gregorien. Det var uppenbarligen ett sätt att lugna ner de Gregorier som inte var nöjda med påve Isabelles Ireb- och magikervänliga politik, och det är än så länge mycket oklart vad landskardinalens egentliga plikter är. Landskardinalen verkar ha valt Tellande – systerstaden till Andrinna – som sitt säte.
Kardinalskollegiet
I Kardinalskollegiet ingår kollegiekardinalerna. De ansvarar för var sitt kollegium.
Det finns kollegium för
| – |
Administrativa frågor (även känt som “Administrationen” eller “ADMA”) |
| – |
Ekonomiska frågor (“Skattkammaren”) |
| – |
Militära frågor |
| – |
Artefakter och reliker (“Artefaktkollegiet”) |
| – |
Teologiska frågor (“Teologin”) |
Kollegiekardinalerna har alltså olika ansvarsområden. Helst skulle de vilja ha makt även över landskardinalernas kyrkodomäner – så att alla ekonomiska frågor i Sydireba inte skulle has hand om av landskardinalen av Sydireba utan av Skattkammarkardinalen. Men påvens dekret och realpolitiken – landskardinalerna har mycket makt – har gjort att det varit omöjligt att genomföra än. Men det är ofta svårt att veta var kollegiekardinalernas ansvarsområden slutar och var landskardinalernas områden börjar. Det är en del av kyrkans förvirrande politiska vardag. Kollegiekardinaler tilltalas med Ers Eminens.
Kollegiet för Administrativa frågor
Administrationen mål är att se till att Kyrkans gigantiska organisation fungerar – den sköter placering av personal, befordringar, bestraffningar och domslut. Administrationen samlar in rapporter från alla byar och städer där kyrkan finns representerad. Administrationen är uppdelad på tre avdelningar.
Guds stege
Guds Stege sköter rutinärendena med befodran inom kyrkan. Den tar emot bud från biskopar, ärkebiskopar och kardinaler som vill tillsätta poster, och lämnar antingen positiva eller negativa rekommendationer på namngivna förslag.
Guds öga
Om någonting suspekt dyker upp i Guds Steges rutinkontroll av biktböcker och andra dokument, förs ärendet dock vidare till Guds Öga som genomför en internutredning. En internutredning varierar från en djupare sökning i arkiven till förhör. Det händer att Guds Öga tar hjälp av Inkvisitionens förhörsledare för detta. Guds öga använder sig av Specialister för att samla in information i brottsutredningarna. Personer som är specialister vid ett tillfälle kan mycket väl arbeta som delgivare vid andra tillfällen.
Det är viktigt att kyrkans goda rykte inte skadas under tiden att en utredning sker. Guds Öga sysslar därför i stor utsträckning med mörkläggning och missinformation.
Guds Öga är den instans inom kyrkan som har mest tillgång till och kontroll över de kyrkliga personalarkiven – biktböcker, personakter och rapporter på – är målsättningen– alla inom kyrkan. Guds Öga använder sig också av ett spionnätverk av så kallade Sanningssökare.
Guds vågskål
Guds Vågskål är kyrkans domare, åklagare och försvarsadvokater. Guds vågskål tar officiellt sett över ärenden som har förberetts av både Guds Öga (rör endast kyrkliga personer) och yttre inkvisitionen (rör endast icke-kyrkliga personer)och agerar domare, åklagare och försvarsadvokater. Den Yttre Inkvisitionen samt alla med prästvärdighet har rätt att döma “i fält” i akuta omständigheter (i detta inkluderas triviala fall). I dessa fall godkänns domen efter den lokala rättegången, av Guds Vågskål. Generellt sett så är det praxis om man inte anser sig kunna döma i en fråga (den kanske är för politiskt farlig) att man hänskjuter till en högre instans. Bypräster går till biskopar etc.
Guds Vågskål använder sig av Delgivare, vars uppgifter består i att finna rätt på de som står åtalade och formellt informera dem att så är fallet. De underlättar dessutom för dessa personer att inställa sig i tid genom att undanröja allehanda hinder för deras närvaro. Kan även lösa andra problem relaterade till tröga byråkratiska system och/eller individer.
Lex Adéle
Guds Vågskål ligger officiellt sett under Administrationen, men är väldigt självständigt – om inte Divinaten åberopar Lex Adéle. Denna speciella lagtext ger Dekanen motsvarande kardinalsvärdighet, och låter denne anklaga Kardinaler. Denna upphöjelse är temporär tills fallet är avslutat, varefter Dekanen i sin tur kan anklagas och bringas inför rätta. Det är ett politiskt mycket riskabelt spel. Det är vanligare att Dekanen “hänskjuter ärendet till högre instans”, dvs. samtalar med påven och ber denna att ingripa och ta över fallet. Kardinalsrättegångar är mycket skandalösa affärer som skadar kyrkans image.
Kollegiet för Ekonomiska frågor
Kallas ofta för Skattkammaren. Kollegiet för Ekonomiska frågor gör sitt bästa för att se till att den stora kyrkliga organisationen har medel och resurser – att det finns pengar till löner, foder till hästar, papper till bibliotek etc. Kollegiet har hand om kyrkans stora guld och silverresurser – men även dessa är väldigt små jämfört med organisationens behov. Tiondet från befolkningen betalas ändas i undantagsfall i reda pengar – oftast betalas det i varor, som måste säljas eller lagras. Om något inte fungerar ligger tionde-säd och tionde-ostar och ruttnar istället för att mata hungriga biskopar eller katedralsbyggare. Om löner inte betalas ut stannar kyrkans maskineri – eller så börjar lokala kyrkotjänare ta vad de behöver direkt från befolkningen.
Kyrkan är i princip alltid skuldsatt. Det pågår en hel del handel i optioner på framtida tionden. De flesta kyrkliga dignitärer tar vad de behöver när de är på resa och lämnar ut rekvisitionsorder, som bönderna, borgarna och adelsmännen kan lämna in till närmaste katedral och på sikt få ersättning. Detta sköts mycket bra i Sydireba och Nordireba (där en viss ränta kan ges till de “drabbade”), sämre i Lenorien och Gregorien. Kyrkan har ännu inte börjat sälja avlatsbrev, även om det är något som Skattkammarkardinaler ofta förordar.
Vanliga människor stöter oftast på Kollegiet genom dess tiondeinsamlare, som finns i alla länder. De inspekterar hur tiondet samlas in och kan kännas igen på de standardiserade mätstickor (tiondeinstamlarna kallas ibland för “stickor”) och vikter de har med sig.
Kollegiet för Militära frågor
Det finns ett mycket stort antal militära ordnar som lyder under kyrkan. De har oftast att göra med Kollegiet för Militära frågor. För det mesta göra ordnarna som Kyrkan befaller – men Kyrkan måste också akta sig noga för vad den ber om. Arbetet att försöka samordna – locka och pocka – de kyrkliga militära ordnarna faller på Marskalkstaben. De viktigaste militära ordnarna är Etienne-orden (företrädesvis Guds Följe) och Bernardeorden (företrädesvis Livets Nyckel) samt Teresia-orden.
Marskalkstaben
I fredstid har denna i princip ingenting att säga till om. I krigstid är den en essentiell del för att kunna samordna de kyrkliga ordnarna och de världsliga arméer som – med himmelska belöningar och jordiska plundringsutsikter i sikte – brukar sälla sig till Kyrkans banér. Marskalkstaben består av en Marskalk av Livets Nyckel och en Marskalk av Guds Följe – samt en Strateg för varje land.
Kollegiet för artefakter och reliker
Kollegiet för Artefakter och reliker har hand om de övernaturliga föremål och platser som kyrkan förfogar över. Är dessa kvarlevor eller ägodelar som tillhört helgon och som efter dessas död fått förmågan att utföra mirakel, kallas de reliker. Är de magiska föremål – och därför antagligen onda och farliga – kallas de artefakter. Det kan vara svårt att se skillnaden – och att göra detta är Artefaktkollegiets arbete. Stora delar av hur reliker och artefakter fungerar – och hur det kommer sig att Kardinalen för artefakter och reliker ofta intuitivt kan känna på sig hur det förhåller sig – är väl förborgade hemligheter som den magiskygga kyrkan helst inte forskar för mycket i.
Kollegiet har en samling akolyter som kan dyka upp lite överallt i världen på jakt efter artefakter och reliker. De är ofta beväpnade, med goda kontaktnät.
Kollegiet för teologiska frågor
Kollegiet för teologiska frågor är Kyrkans stöttepelare. Den tolkar de heliga skrifterna och förkunnar hur de ska appliceras på den rådande situationen. Det godkänner och censurerar i princip all bokproduktion. Kardinalen för teologiska frågor är oftast påvens närmaste förtrogna. Kollegiet ansvarar också för prästutbildningen och för Kyrkans bibliotek.
Prästseminarierna
Det finns fyra stycken prästseminarier i världen – ett i Andrinna (det finaste) och ett i vart och ett av de andra tre länderna. Seminariernas rektorer är direkt underställda Dekanen för seminariefrågor, som är underställd Kardinalen för teologiska frågor.
Ärkebiskopar
Ärkebiskopar ansvarar för ett ärkestift. De tillsätter (efter beaktande av ADMAs rekommendationer) biskopar och förhandlar med världsliga makthavare om politik.
Det finns oftast en ärkebiskop per hertigdömen. En gregorisk ärkebiskop har ett mycket större och rikare landområde än en lakmarisk – där hertigdömena oftast är små och fragmenterade.
Gregorien har 36 ärkebiskopar (med ansvar över landområden)
Sydireba har 6 ärkebiskopar (med ansvar över landområden)
Nordireba har 6 (med ansvar över landområden)
Lenorien har 12 (med ansvar över landområden)
Lakmarien har 12 (med ansvar över landområden)
Härutöver finns det ärkebiskopar som inte har landområden alls utan som arbetar med administrativa befattningar. Det finns totalt runt 130 ärkebiskopar i världen. Ärkebiskopar tilltalas med Ers Höghet.
Biskopar
Biskopar ansvarar för ett stift. De bygger kyrkor, är ofta domare när brott har begåtts mot kyrkan eller av kyrkliga personer. De ser till att helgonhögtiderna förbereds och firas med tillräcklig ståt. De tillsätter präster – efter noggrannt beaktande av ADMAs rekommendationer.
Biskopen av Andrinna brukar traditionellt sett vara av Guds Följe och tjänstgöra lite som den sektens liaison med Livets Nyckel i Andrinna. Det finns över 1000 biskopar i den civiliserade världen. Biskopar tilltalas med Ers Nåd.
Präster
Bypräster har ansvar för en socken och är kyrkans hjärteblod. De döper, gifter, tar bikt, ålägger botgöring, ber för och tar hand om sjuka, skriver brev och för biktböcker, begraver, firar helgon och alla andra sysslor som är det som folk först tänker på när de begrundar kyrkans organisation. De samlar ofta in tiondet och skickar vidare det mesta – de får order som hur mycket de får behålla för bykyrkans och deras egen räkning – upp till biskoparna. Det finns över 100.000 präster i Livets Nyckels Kyrka. Präster tilltalas med Moder eller Fader.
Noviser
För att bli prästvigd krävs det att man a)lägger fram en teologisk tes (en avhandling) som godkänns av en examenskommitté och b)att man svär en trohetsed till gud, påven och de överordnade som påven placerar en under.
Den absolut vanligaste vägen till prästvigning är att man som fjorton eller femtonåring tas in på ett seminarium, där man är i tre till fyra år och utbildas. För att komma in på ett seminarium måste man ha rekommendationsbrev från högt betrodda Guds Tjänare – ofta biskopar eller abedissor. Man måste också ha en ordentlig grundutbildning i historia, räknekonst, läsning, skrivning. Denna ges antingen hemma eller i fina Akademier från en rätt låg ålder. Noviser tilltalas med Novis.
Abedissor
Abedissor och abottar är likställda i rang med ärkebiskopar. Deras status beror på hur stor och viktig deras orden är. De är överhuvuden för kyrkliga ordnar. För att bli abedissa måste man vara prästvigd – de flesta abedissor börjar som icke-prästvigda munkar och nunnor, och en del av deras förberedelser för att bli abedissa är att studera och skriva en tes. För små ordnar som bara har ett kloster är ofta Abedissan även Priorinna. Annars finns det en Priorinna per kloster och Abedissan som överhuvud över dessa. Klosterordnar har ofta en specialitet – St. Madeleineorden är världskänd för sina teologiska studier, St. Konstantin och St. Sabineorden för sin lagkunnighet, St. Lucreciusorden för sin örtakunskap. Abedissor tilltalas med Ers Höghet eller Vördade Moder.
Nunnor
Nunnor och munkar är gudsfruktiga kvinnor och män som valt att svära fattigdomslöfte, celibatlöfte och lydnadslöfte till en prästvigd abedissa och priorinna i en klosterorden. Nunnor kan bli prästvigda om det finns tid och tillfälle för dem att studera i klostren. Nunnor äger normalt sett inga ägodelar, utan allt de har tillhör klostret. De arbetar ofta med hantverk, trädgårdskötsel, jordbruk, sjukvård och liknande för att försörja sig och sina medsystrar, men den absolut viktigaste sysslan i en nunnas liv är bönen. Nunnor ber för världens välgång, för nåd och lycka till människorna, för förtappade själar. Det är en vanlig botgöring att ge donationer till kloster för att underlätta bönerna.
Edsgången
Inom kyrkan svär man dels trohetseder till befattningar – exempelvis påvestolen – och dels till personer – exempelvis Påve Isabelle IX. Här i finns en viktig skillnad. Alla prästvigda svär en ed till påvestolen och till Kyrkan som institution. Trohetseden till påvestolen är väldigt specifik och svår att ta sig runt. Eden till Kyrkan är mer vag.
Dessutom svär en nyinstallerad präst även en ed till sin direkta överordnad – biskopen i den stift hon blivit placerad, eller kanske underdekanen i det kollegium i Andrinna där hon arbetar. En nyinstallerad biskop eller ärkebiskop svär på samma en ed till sin direkta överordnade – med personens namn. Kardinaler och Påvens privata stab svär trohetseder till påven som person utöver påvestolen.
Detta är mycket viktigt i tider av kyrklig konflikt. Att gå emot en påvlig order är mycket lättare om man bara svurit en ed till påvestolen och inte till en viss specifik påve. På samma sätt är det lättare att gå emot en ed till en specifik ärkebiskop än den biskop som en präst svurit en personlig ed till. Att bryta en helig ed kastar vanligen själen till Mörkret utan pardon.
Det bör noteras att nunnor och munkar inte svär en ed till påvestolen utan bara till sin priorinna, abedissa, Kyrkan i allmänhet och Gud. Det samma fäller för kyrkoriddare.
Tiondet
| För att förstå en organisations struktur behöver man förstå vem som kontrollerar vapenmakten och vem som kontrollerar resurserna. Kyrkans resurser fås in genom en skatt – ett tionde – som läggs på alla troende. Det innebar ursprunligen att var tionde får, vart tionde ljus etc skulle ges till kyrkan. Skatten kallas fortfarande tionde men brukar vara lite mer komplicerad nuförtiden – och varierar också beroende på kyrkans behov av pengar (oftast mycket stort) och regionens rikedom |
|
|
(oftast liten). Hårdast kyrkobeskattning sker i Gregorien.
I teorin är det åpven som samlar upp alla tionden och sedan portionerar ut det som behövs. I praktiken så skulle det vara jobbigt att transportera alla grisar, ljus och pengar till Andrinna för att sedan transportera bort dem igen. Varke instans i den kyrkliga hierarkin samlar in från den lägre nivån och behåller den andel av inkomsterna som den fått tilldelad sig. Väldigt mycket av kyrkans rikedomar ligger i ärkebiskopars stora lager och visthus. Kardinaler har sällan tillgång till snabbtillgängliga resurser och pengar – och det samma gäller påven, om hon inte är i Andrinna vars visthusbodar av hävd hålls fyllda.
Tiondet används för att avlöna kyrkans alla medarbetare, för att bygga kyrkor och katedraler, underhålla delar av de kyrkliga ordnarnas utrustning, fira helgonhögtiderna, ta han om fattiga och sjuka – bland mycket annat. Vid de tillfällen då kyrkan går ut i heligt krig – nu senast i flera omgångar mot Nedan – blir kostnaderna gigantiska.
Viktiga ord och begrepp
Har du nu koll på vad ...
Divinat
Delgivare
Kyrkodomän
Konklav
Landskardinal
Kollegiekardinal
De Tres råd
Kardinalskollegiet
Specialister
Sanningssökare
Lex Adéle
Tiondeinsamlare (“stickor”)
Prästseminarier
Marskalkstaben
Tionde
Vem en prästvigd respektive nunna svär trohetseder till
... är?
<< Tillbaka till religion |
|
|
