|
|
|
 
Pilgrimskulten
Helgonen. Dessa vägvisare för ljusets väg. De har alla lämnat världens jord sedan långa tider men de platser de verkade på och de ting de lämnade efter sig finns kvar. Legender och berättelser om helgonens dåd färdas land och rike runt och hjälper mänskligheten att orka med i det vardagliga kneget. Människan är en varelse som finner vikt i att sätta myt och legend i samanhang med verkligheten. Att klä sig i pilgrimens enkla kläder och färdas till de platser där helgonen levt, verkat och ibland ligger begravda har därför alltid varit naturligt för en av nyckelns troende. Det är ett sätt att bokstavligen ta sig närmare ljusets bragdemän/kvinnor
I flydda tider var pilgrimsresor en vanlighet i världen under Nyckelns nåd. Dock blev världen så orolig av ländernas konflikter och mörkrets sjukdomar, att långväga resor blev allt för riskfulla. Därmed dog pilgrimsresan bort som var mans väg till frälsning.
Nu har vägarna åter igen blivit säkrare att färdas på. Detta tillsammans med att ett livs levande helgon visat sig i Glimminge by, i Sydireba, har resulterat i en pilgrimsfärdshysteri. Väldigt många människor i hela den kända världen har börjat ge sig ut på resor till helgons gravplatser och andra heliga orter. Helgonen är närmre än någonsin.
Alla som ger sig ut på pilgrimsfärd är inte stenhårt troende. Många blir i bikt instruerade av sina biktfäder att ge sig ut på pilgrimsresor och många gör det för äventyret. Dock är resultatet av en pilgrimsresa i 9 fall av 10 att personen kommer hem med starka andliga upplevelser, och en bergfast tro. Många ger sig dock iväg då de stenhårt tror att pilgrimsresan kommer förbättra deras chanser till ett bättre efterliv.
Pilgrimsmålen – De heligaste orterna
Det finns nio platser i världen vilka, som en gregorier skulle sagt: "Är lite heligare än alla andra". Dessa platser är noder vilka pilgrimsfenomenet cirkulerar kring.
Den heligaste av alla platser är Andrinna, pilgrimsmålet nummer ett. Detta är världens heligast stad, påvens huvudsäte, kyrkans högborg och platsen för Sankt Bernardekatedralen med den magnifika Andrinnadomen. Fyra pilgrimsvägar börjar/slutar i Andrinna vilket gör platsen till det naturliga navet i pilgrimsfenomenet. Varje pilgrimsfärd som börjar från Andrinna börjar med en pilgrimsgudstjänst i Sankt Bernardekatedralen. Denna är en otrolig upplevelse för de långväga resenärerna då det inte tillhör ovanligheten att Påven själv håller i denna gudstjänst. Att Sankt Tellandes kapell och gravplats även ligger där gör inte platsen mindre helig. Särskilt för gregorier då Tellande var första drottning av det enade Gregorien.
Glimminge är det näst heligaste pilgrimsmålet, då flertalet heliga platser finns på väldigt korta avstånd kring orten. Dels är det S:t Tuvas födelseort och gravplats, dels platsen där S:t Erika åter visade sig bland människorna, dels platsen där den ofödde S:t Bernards minnesmärke finns. Till på detta så flyter den heliga floden Kedjan genom byn. Kedjans vatten kallas Guds tårar och det är med dessa en ny påve kröns.
I Nordireba finns det i staden Surdulis en domkyrka där hårlocken från S:t Dumira som S:t Nannia blev given från Gud förvaras. Det var i denna stad där bågskyttetävlingen som Sankt Nannia ville delta i utspelade sig, idag finns en minnesstaty på 4 meter av Sankt Nannia, siktandes mot skyn, utanför stadsmurarna.
Strax nedanför Thondurs pass i en dalgång, ligger den grotta där sankt Thondur levde och verkade. Här finns också Thondurs kopparsarkofag. Grottan ligger invid flodkällan Silverslöjan som varje afton och gryning höljer dalen nedanför Thondurs pass i tjock dimma. Dalgången är täckt av björk och gran vilka pilgrimer skär sig sin stav av som de tillverkar sitt pilgrimsmärke av (se nedan).
Celonde är en stad på Alenneslätten som blivit känd då det var strax utanför stadens murar som Sankt Etienne och hans följe nedgjorde draken. De tre heliga platserna runt staden är dels ”Riddarlägret” där riddarna höll rådslag natten innan striden, dels "Det blandade blodets källa" där draken dräptes och dels den kulle där Sankt Etienne mötte kung Armand av Gregorien för att sedan falla död ner.
I staden De Middendorp i Lakmarien finns en katedral helgad åt Sankt S:t Synijas och hennes grav finns också i denna katedral. På torget utanför katedralen står den förstenade demon som dräpte sankt Synija natten innan hon skulle krönas till biskop. Demonen kallas "Drek van den Krevtzer" och står hållandes ett svärd i höjd med en vuxen kvinnas hjärta, och med en förvånad min i ansiktet. När demonens svärd träffade Synijas hjärta förstenades demonen. Ett moment i pilgrimsbesöket är att kasta ruttna frukter eller stenar på demonen. Oavsett objekt så skall det doppas i helgat vatten innan det kastas. Trots mängden stenar som kastats genom tiderna så har inte en stenflis gått ur statyn. Den dag en helgad sten inte kastas på demonen kommer demonen vakna upp enligt legenden.
I staden Fronti i Lenorien där det träd som S:t Clarissa blev hängd i står kvar. Trädet hon hängdes i var en hägg och i samma stund som hon dog slog trädet ut i full blom. Trots detta var flera hundra år sedan har häggen överlevt och varje vår slår det ut några blommor på trädet. I stadens kyrka vilar Sankt Clarissa och det spjut som hon genomborrades med efter hängningen. Runt Staden Fronti finns minnesträdgårdar där altare till samtliga helgon i kyrkans teologi. Trädet och andra pilgrimsmål i staden sköts av Sankt Kreversorden vilken du kan läsa mer om under "Sankt Clarissa nyckel" nedan.
I staden Edalia finns S:t Mikaus katedral där även hans grav finns. Inkapslad i kristall kan samtliga vallfärdande se Sankt Mikaus förgyllda dödskalle, vilken pilgrimerna tillåts röra vid (kristallkuben alltså). S:t Mikaus är en särskilt viktig figur i Sydireba då han är det gamla Kastarias skyddshelgon. Därför har han sedan Nordirebas anektering av Sydireba blivit en symbol för att Sydireba fortfarande har kvar sin egen identitet och att bära en nyckel helgad åt S:t Mikau är en mild form av trots mot den nordirebiska ockupationen. Stadens vägstenar och heliga platser påminner om det offer Mikaus gjorde i trons tjänst då han i hemlighet sände kartor av sin mors domäner till kyrkan i Gregorien.
Pilgrimsmärken
Att kunna bevisa att man verkligen varit någonstans och utfört något är ett centralt beteende hos alla människor. Pilgrimsresorna är inget undantag. Det är vanligt att man efter besöket på en helig plats, t.ex. Sankt Erikas uppståndelseplats, köper med sig ett pilgrimsmärke. Dessa är små souvenirer som sys fast på kläderna eller bärs runt halsen. Det anses att pilgrimsmärken har exceptionella krafter och i vissa fall har detta även bevisats, däribland Kedjans vatten som är en potent komponent i all alkemi och läkekonst. De vanligast sedda pilgrimsmärkena är:
| Symbol/objekt |
Plats |
| Glasbehållare med guds tårar (vatten) |
Kedjan (Glimminge) |
| Kotte |
Sankt Tuva (Glimminge) |
| Svärd/spjut genom ett hjärta |
Sankt Erika (Glimminge) |
| Gyllene nyckel |
Andrinna |
| Hårlock |
Surdulis i Bontidu |
| Stav |
Thondurs pass |
| Krona |
Telande |
| Drake |
Celonde |
| Harpa |
De Middendorp |
| Tre utslagna blommor |
Fronti |
| Ett blått band i hatten |
Edalia |
Pilgrimsvägarna
En pilgrimsfärd är inte bara att man tar sig till en helig ort. Man skall också ta sig till orten på ett korrekt sätt. Själva resan är en helig handling som ger tid för kontemplation och inre rannsakan. Längs färdvägen finns otaliga milstenar. Dessa är vägaltare och vägstenar där citat och berättelser ur bibeln står inristade. Detta gör att färden också är lärorik inom trons skrifter och myter (Icke läskunniga gör bäst i att färdas med en läskunnig). För bara ett år sedan var de flesta milstenar överväxta och raserade så alla har ännu inte rests. Det är en oerhört stark upplevelse att som första pilgrim finna och resa en "förlorad" milsten.
Då syftet med färden är att bryta vardagen och rannsaka sig själv så spelar det ingen större roll om man går, rider eller seglar. Det finns många populära små lokala och nationella pilgrimsrutter men till dessa har alltid pilgrimer färdats. De mer globala pilgrimsrutterna har länge varit stängda och är de som följer: |
|
 |
| |
| Klicka för förstoring. |
|
Mirakelmarschen
Mirakelmarschen är det vanliga namnet på den pilgrimsresa som via irebiska västerleden, Kedjemarschen, Edaliamarschen, Adriannafärden och Norra seglet tar dig runt nyckelns värld i en vid cirkel. Att genomgått hela Mirakelmarschen är ett stort äventyr och en enorm religiös handling. Det uppväger stora synder i bikt.
Kedjemarschen eller "att gå kedja"
Den resa som går från Mittburg i furstendömet Räfsmark, upp längs Kedjan och fram till Glimminge, är den enklaste sträckan av alla de klassiska pilgrimsrutterna. Dock är det en av de heligaste då man på en resa avverkar tre heliga platser. Att dricka Kedjans vatten anses renande för kropp likväl som själ.
Edaliamarschen
Tar dig från St Mikaus katedral i Edalia, till Thondurs pass och tillbaka igen om man så önskar. Förutom dessa mycket heliga platser så besöker pilgrimerna också Staden Umbukta där Sankt Gregors klostret Gryningsklostret finns. I detta kloster levde och verkade Sankt Gregor tills han fick i uppgift att vandra och hjälpa de nödgade. I klostret förvaras Sankt Gregors mantel vilken sägs ha mäktiga helande egenskaper. Värt att nämna är att ingen boende i staden Umbuktas och dess närhet drabbades av pesten, då denna härjade, under senaste nedanska kriget. Från Umbukta till Thondurs pass skall pilgrimen genomföra en fasta. Endast vatten och bröd får ätas. Detta görs i Sankt Gregors minne då "han ingen mat behövde, Guds närhet höll honom mätt och förnöjd". Detta gör sträckan till en av de jobbigaste trots att den är mycket kort och kan genomföras på flodbåt.
Andrinnafärden
Sträckan mellan Thondurs pass till Andrinna är av många sedd som den mest arbetsamma av rutterna. Detta då den går genom den kraftigt kuperade terrängen mellan Torfenberg och Verane. De flesta från norra och östra Gregorien brukar bara färdas den korta sträckan mellan Deuxrivieres och Andrinna då denna är den vägstenstätaste delen av alla pilgrimsrutter.
Förutom Thondurs grotta och Bernarde katedralen i Andrinna är det menat att en pilgrim besökt ett par andra platser längs denna rutten. I staden Verrane finns en katedral till Sankt Martins ära. I denna finns en förgylld vetekärve och den som ber vid denna kärve skall, enligt legenden, nästa år få en god skörd. Katedralen brukar kallas "Sankt Martins Katedral av den Gyllene Kärven". Handelsfederationen har i många år gärna hållit möten och gudstjänster i S:t Martins katedral och han är ett av federationens främsta skyddshelgon.
I staden Torfenberg finns Sankt Alensius bibliotek där den ursprungliga upplagan av "Mina resor bland de djuriska halvfolken" som han skrev innan sin martyrdöd. Biblioteket och pilgrimsplatsen drivs av Sankt Alensiusordern, en liten och fredlig munkorder, dedikerad till att bevara och samla böcker, kartor och skrifter inom ämnena historia, geografi och astronomi.
Norra seglet
Norra seglet är den irebiska kustseglatsen till och från Andrinna. Även landfärden från Surdulis till kuststaden Dol räknas in i Norra seglet. Färden går genom: Renoise, Galaeon, Separiparva, Dol, och Soluna.
Förutom Bernardekatedralen i Andrinna och katedralen i Surdulis där S:t Dumira hårlock finns skall man ha besökt ett par andra platser:
I staden Galaeon står ett minnesmärke över martyren Lyria som kastade sig från klipporna ner mot dyningarnas sylvassa klippor då en mörkrets varelse besatte henne, och på så sätt räddade sin by från att drabbas av monstrets ondska.
I Sapariparva står en minneslund för Sankt Theodor. Förutom lunden så återfinns det stup där Sankt Theodor såg en blind förvandlas till en fågel återfinns ett par timmars marsch väster om staden.
I köpingen Solluna finns sankt Velessas grav. Förutom domkyrkan i Surdulis är detta den viktigaste platsen pilgrimerna besöker längs norra seglet. De flesta ireber brukar börja sina pilgrimsfäder från denna plats då det vore ödesdigert att färdas på pilgrimsfärd utan att först visat tro vid skyddshelgonet för säker resas grav.
Södra seglet
Södra seglet är den seglats som tar pilgrimer från Andrinna till Da Middendorp och vise versa. Hela färden spenderas till havs i ära av St:Synijas som föddes till havs.
Förutom de heliga orterna Andrinna och Da Middendorp så gör man ankar i staden Wanger och besöker den marknad som St: Synijas skall besökt som barn. I stadens kyrka förvaras ett flertal av den gyllene åsnans hårtussar. I staden Choudre gör man ankar för att besöka Sankt Margots tempel och se den helig vågen. I Selmelote gör man ankar och klättrar upp för det berg där Sankt Jérôme satt och skrev sina mest berömda verk.
S:t Etiennes jakt
En Gregorisk lokal pilgrimsrutt som på senaste tid också blivit populär bland de pilgrimer från hela världen som tar sig till Andrinna. Särskilt populär bland riddare och adelsfolk som går i pilgrim. Från Andrinna så följer pilgrimerna den väg som Sankt Etienne och hans riddare färdades längs då de jagade den drake som sedan dräptes och bildade källan i Celonde.
Resan går genom städerna Montelan, Palluade, Grandser och Sibliane för att sedan avslutas vid källan i Celonde. I alla städerna finns kyrkor resta till minne av de strider som skedde mellan Etiennes riddare och draken i varje stad. I var och en av dessa kyrkor förvaras en av de fem lansar som genomborrade drakens hjärta. I Grandser och Sibliane återfinns de lansar som hölls av de två riddare som dog i slaget, och i Celonde återfinns den lans sankt Etiennes själv höll i.
Irebiska västerleden
Från Edalia upp längs Kastariska kusten går den Irebiska västerleden. Detta är en kustseglats fram till Irebiska hamnstaden Rebis. Därifrån färdas man till fots till Surdulis. Detta är den mest populära Irebiska pilgrimsfärden då möjlighet finns att genom denna inte bara besöka Edalia och Surdunis utan en avstickare in i Mittburg ger möjlighet till att gå Kedjemarschen.
Mellan staden Rebis och Surdulis står vägstenarna tätt och i köpingen Szatmary finns en kyrka där den lie (nu försilvrad) som Sankt Elise tillverkade som mästarprov förvaras. I Urzica och Sorvatis landstiger pilgrimer för att gå längs de kustnära ljunghedarna och skåda ut över havet. Runt dessa två städer städerna återfinns många vägstenar.
Sankt Clarissas nyckel
Hur pilgrimsrutten fick sitt namn är glömt sedan länge. Detta är den viktigaste för Lakmarien och Lenorien. Rutten går från S:t Synijas Katedral i Da Middendorp till staden Fronti där trädet som Sankt Clarissa hängdes i står. Längs vägen besöker pilgrimerna städerna: Kuidlarenbork och Citabatti eller Amerina, beroende på hur vindarna råkar ligga för stunden.
I Kuidlarenbork finns en kyrka där ett finger av Sankt Clément finns att skåda och be inför.
I Citabatti står Sankt Andros Smedja fortfarande kvar driven av St Andros ordern, en munkorden som tillverkar kyrkans riddarordnars heliga klingor. Att här köpa en kniv som pilgrimsmärke är standard.
I staden Amerina besöker pilgrimerna Sankt Krevers heliga trädgårdar. Trädgårdarna rymmer den urna där Sankt Krevers aska förvarats till eftervärlden. Pilgrimsmärket är att i handflatan bränna in en nyckelsymbol. Detta i minne av Sankt Krever som dog då han räddade sina formler ur sitt brinnande apotek, så dessa kom eftervärlden till nytta. Trädgårdarna sköts av Sankt Kreversordern, en munkorden som är särskilt inriktad på örtlära, läkekonst och växtvård. Sankt Kreversorden sköter också som tidigare nämnt om Sankt Clarissas heliga hägg i Fronti.
<< Tillbaka till religion |
|
|
