Att lajva i Kastaria

Historia
Religion
Vetenskap
Kuriosa

Kastarias länder

Folk och grupper
Dräktskick
Rättsväsende

Forum
Startsidan

Hur rätt skipas i Kastaria

I Kastaria ligger samma skrifter till grund för hela rättsväsendet. Dessa skrifter är dels den heliga Bibeln och dels ”Straff och rätt från Gud”. I de flesta länder finns dock kompletterande lagböcker där det mer uttryckligt står specificerat vad som är straffbart och vad straffet ska bli. Dessa lagböcker är dock inte lagböcker i den meningen att de måste följas. Tvärtom är de endast rådgivande. Det är helt upp till den dömande att dela ut det straff som passar för brottet, så länge det inte strider mot det två absoluta rättskällorna Bibeln och ”Straff och rätt från Gud”.

Den dömande makten är delad mellan den världsliga makten och den kyrkliga. Vilken instans man hamnar i beror mycket på vart i världen man befinner sig och hur mycket biskopen, som svarar för den kyrkliga rättsutövningen, eller grevinnan, som svarar för den världsliga, har att göra. Vid tvister väljer parterna själva om de ska söka dom av den världsliga makten eller den kyrkliga. Såväl kyrkan som staten kan dock omdirigera parterna till den andra instansen om denna bedöms som lämpligare.

I svåra fall kan grevinnan rådfråga sin hertig och biskopen sin ärkebiskop och i väldigt speciella fall kan frågan tas upp till landskardinalen eller regentparet. Detta händer dock mycket sällan. Oftast sköter grevinnor och biskopar rättsskipningen hand i hand och löpande, exempelvis genom att lösa tvister och döma en gång i månaden eller liknande.

Då det kan vara svårt att skipa rättvisa och lag och rätt är områden de forskas flitigt på har många rättsskipare lagkunniga rådgivare från akademierna i världen till hjälp. Dessa kallas lagtolkare och de flesta grevinnor och grevar håller sig med sådana.


Rättegångsförfaranden

Rättegångsförfarandet är helt formlöst men sköts oftast på ett inkvisitoriskt sätt. Grevinnan eller biskopen frågar helt enkelt parterna eller den tilltalade vad som hänt och hur. Sen frågar man vittnen och rättsskiparen försöker på så sätt gräva fram sanningen. Sedan dömer rättsskiparen helt godtyckligt och helt utan överklagandemöjligheter. Det är dock möjligt att söka nåd, något som hertigar och ärkebiskopar eller högre kan ge.


Lagar och straff

Vad som är brottsligt står angivet i »Straff och rätt från Gud», men det är rättsskiparens tolkning som gäller. Det finns rekommendationer för vilka straff som ska gälla vilka brott, men det är upp till rättsskiparen att avgöra. Både brott och straff styrs av vad som gäller för stunden, och tycker en rättsskipare att något är brottsligt beteende så är det så, och tycker han eller hon att hängning eller en smäll på handen är straff nog, så är detta det straff som gäller. Som vägvisare finns dock vissa erkända prejudikat.

Generellt sett är fängelsestraff mycket ovanliga, medan fredlöshet, böter, skamstraff och avrättning är vanligt förekommande.

I vissa fall kan man vid tvist duellera om saken. Detta är vanligt i Lenorien och i viss mån även i Gregorien. I Storireba är dueller ovanliga, men de förekommer. Det är dock förbjudet i många städer.

Magi
Efter de senaste tidens händelser verkar inställningen till magi vara i gungning. S:t Erika, ett levande helgon, är tydligen magiker själv. Kyrkan har dock gått ut med att magi är att häda Gud, men att kyrkan själv ska sköta hanteringen av alla magiker. Därför överlämnas alla magiker till inkvisitionen.

Adeln och kyrkans folk
Kyrkans och adelns representanter må visas den vördnad som tillkommer dessa. Den person som upprepade gånger vägrar visa kyrkan eller adeln tillbörlig respekt genom att buga, lämna plats för dem på vägen, et cetera, riskerar att få sina ägodelar konfiskerade av den som visats otillräcklig respekt.

Stöld
Påföljden första gången man ertappas är att böta en större summa samt arbeta för den bestulna under en viss tid – böter och tid ska sättas i relation till värdet av det stulna. Om man återigen ertappas får man handen avhuggen, och om inte detta hjälper för att få tjuven på bättre tankar kommer denna att avrättas.

Mord
Ett överlagt mord leder till omedelbar avrättning genom hängning eller halshuggning.

Kätteri
Alla boende i Kastaria må visa den Ende sin tro och vördnad. Den person som hemfaller åt avgudar eller underlåter sig att visa den Enda rätt vördnad må ställas inför rätta. Vid första tillfället får den tilltalade chansen att erkänna den Endes överhöghet, förutom att han eller hon får vägledd kyrkotjänst i ett år som botgöring. Skulle den tilltalade ändå återfalla till avgudadyrkan eller vid upprepade tillfällen underlåter att visa Den Ende vördnad, dömes den ansatte som besatt av Nattens gudinna och ska brännas på bål.


Synen på omoral och otukt

Brott mot den sjätte sanningen, att ge sig hän utanför äktenskapet, får ej behandlas lättsinnigt, och det främsta skälet är att skydda kvinnan, då det är hon som får ta de omedelbara konkvenserna av lönskaläger eller hor.

Den är också viktigt för byn, dels av arvsskäl, och dels för att var och en måste ha kunskap om vem ens far är för att veta vilka syskon man har, något som är viktigt i små samhällen där släktlinjerna är krångliga nog som de är.

Fallet Trekvisttorp by
Kyrkan uppmärksammade byn Trekvisttorp, där barn hade fötts med missbildningar och många barn var dödfödda. Man skickade en grupp för att undersöka saken, och det visade sig att föräldrarna till barnen var födda under samma år. Det visade sig också att under den tiden när dessa föräldrar blev till så hade en »charmig, stilig och galant» spelman vistats i trakten. Efter vidare undersökning av de kvarlevande mödrarna, de missbildade barnens far- och mormödrar, slog man fast att spelmannen hade fått 18-32 barn i byn, som nu var gifta med varandra, men för att vara säkra upplöstes 15 giftemål i byn där syskonskap mellan de gifta misstänktes, och alla spelmannens barn tvångsförflyttades till olika delar av landet.

Det blev sedemera tvister om arv mellan spelmannens barn och deras halvsyskon, och två årtionden efter det att kyrkan uppmärksammat fallet var byn nästan utdöd.


Men kyrkans roll är inte att fördöma otukt, utan att förhindra det. Om ett barn blir till på grund av otukt tar kyrkan hand om barnet och sätter det i kloster som föräldralöst, inget får skrivas om att det är en oäkting. Det finns många inom kyrkans topp som »inlett» sin karriär som föräldralösa, och det betyder att några är oäktingar.

Vare sig ett barn blir till eller inte försöker kyrkan alltid hitta orsaken till otukten, och det sker oftast under rättegången. Ett exempel:

Fallet makarna Krus
Marta Krus blev anklagad för hor med Seran Sten, och inställde sig till rättegång. Seran Sten flydde och hördes aldrig mer av.

Marta försvarade sig med att hennes make, Lader, vägrat att dela äktenskapets säng med henne, trots att det varit gifta i ett år när otukten skedde, och detta var för sex månader sedan. Rätten tog allvarligt på detta och lät två tingsmän följa med Lader ut för att se om allt fungerade som det skulle, och det visade sig att det inte fanns något fel på honom. Domaren kom fram till att eftersom Lader inte uppfyllt sina förpliktelser och äktenskapet inte hade fullbordats så skulle han, om inte äktenskapet fullbordats med köttslig förening inom två månader, vara tvungen att döma det som ofullbordat. Lader lovade att försöka fullgöra sina förpliktelser.

När två månader gått möttes man för rättegång igen, och Marta vittnade då till sin stora sorg att Lader inte ens försökt lägra henne, varefter domaren förklarade äkteskapet ogiltigt.

Marta dömdes till böter för lönskaläger, efter som hon lagligt sett inte varit gift, och gifte sig senare med en annan. De fick många barn tillsammans, och byprästen beskrev dem som lyckliga. Lader valde att förbli ogift för att leva tillsammans med en manlig livskamrat.


Det finns andra fall där kyrkan gått in med uppgiften att döma, men där man även har lagat trasiga äktenskap, eller på andra sätt hjälpt människor, och då inte enbart i otuktsfall.


Homosexualitet

Kyrkans syn på homosexualitet är inte helt klar. Det är inte ett brott att istället för att gifta sig välja att utse en livskamrat av samma kön, men för att få göra detta krävs långa och många samtal med byprästen. Man kan inte bli anklagad för lönskaläger med någon av samma kön, men man kan dock bli anklagad för hor och dubbel hor om man har utsett en livskamrat som man inte är trogen.

Kroppstrumpan är en sed som används i Kastaria för att förhindra lönskaläger. När två människor fattar tycke för varandra syr man på en av de två (eller båda) en kroppstrumpa som måste tas av med sax. Då kan de båda spendera en natt själva utan att översyn och lära känna varandra. Detta behöver inte leda till äktenskap, men brukar göra det.