|
|
|
 
Stråtare och bortingar
Stråtare kallar vanligt folk för bortingar. Stråtare och bortingar är vi och dom och misstron grupperna emellan är enorm. Ända sedan begynnelsen, när stråtarnas urfäder lämnade Nedan, fram till senaste förnedringen med kyrkans utlovade vinterläger har stråtarna svikits och körts bort av bortingarna. Följden är en total brist på tillit grupperna emellan. Bortingarnas regler med pinglor och eldsrätt i spetsen ställer stråtarna utanför samhällsgemenskapen. Stråtarna kan inte förlita sig på samhällets institutioner utan måste lösa sina problem själva med stöd av gruppen. Exempelvis kan stråtare aldrig förlita sig på att bortingarnas rättsväsende ska döma rättvist, en stråtare som anklagas av en borting i en bortingrättegång kommer att bli fälld, skyldig eller oskyldig. Skyddet för stråtarna finns istället i den egna gruppen, sammanhållningen bland de egna släktingarna är den enda garantin för individens säkerhet och därför blir sammanhållningen otroligt viktig. En för alla, alla för en gäller, och man ställer upp och hjälper sina fränder om de får problem. En borting som behandlar en stråtare dåligt kan räkna med att alla stråtare ställer upp och hjälper till att hämnas. Den nära gemenskapen medför även att stråtare har en annan syn på äganderätten än den gängse. Ägandet är oftast gemensamt, man lever kollektivt och mitt och ditt blir ganska abstrakta begrepp, medan vårt är det vanliga sättet att betrakta egendom, även bortingars egendom. Utfrysningen ur samhället gör det också omöjligt för stråtare att ha ett vanligt jobb och försörja sig på vanligt sätt. Det återstår för stråtarna i stort sett att försörja sig på tillfälliga småjobb och sysslor i gränslandet för vad som är tillåtet, samt att lura pengar av bortingar. Stråtare i allmänhet har absolut inga moraliskt betänkligheter inför att försöka utnyttja bortingarna så mycket det bara går, om bortingarna låter sig utnyttjas vore stråtarna dumma om de inte tog chansen.
Stråtarna tillhandahåller många slags tjänster som bortingar vill ha, men inte gärna vill stå för att de nyttjar. Det kan vara allt från underhållning och krogmöjligheter till smuggelvägar och olika typer av droger. Det är därför vanligt att bortingarna förbannar stråtare och kör bort dem från gården på dagen när grannen ser på, men senare på kvällen kommer smygande ner till lägret för att bli underhållna och festa eller köpa en förbannelse över grannens ko. Bortingar som gjort affärer med stråtare har ibland känt sig lurade. Ibland har de klagat, och det har hänt att bortingar som klagat har fått problem på gården, eller att gården brunnit ner. I verkliga extremfall har folk skadat sig eller råkat illa ut.
Stråtarnas historia och ursprung
Inom stråtarsläktet lärs det redan tidigt ut hur allt började, detta för att stråtarna aldrig ska glömma vad som gör dem till det de är och vad de har fått utstå.
Stråtarnas historieskrivning har sin början år 588 då en grupp lenoriska missionärer anlände till ett område i nuvarande Nedan där de började omvända befolkningen. Det dröjde inte länge innan det uppstod stridigheter mellan de nyomvända och de som valt att behålla den gamla hedniska tron. De omvända satte sin tilltro till missionärerna medan dessa i sin tur flydde från platsen och lämnade de omvända åt sitt öde. Stridigheterna eskalerade och det hela slutade med att de omvända fördrevs från platsen.
I hopp om ett bättre liv sökte sig de fördrivna till platser där den nya tron redan hade fäste, men gång på gång drevs de på flykt då den etablerade kyrkan påstod att folkgruppen hade förvanskat tron. Med åren kom den här folkgruppen att skapa sig en egen identitet som stråtare.
Då stråtarna ständigt drevs från plats till plats kunde de inte livnära sig på samma sätt som den bofasta befolkningen, vilket ledde till opportunism. Stråtarna var tvungna att överleva och gick det inte på ”hederlig” väg så fick annat tas till oavsett om det var med eller mot lagen. Detta ledde naturligtvis bara till att stråtarnas anseende fläckades ytterligare.
År 662 kallade kungen av Kastaria till stormöte där ett av ämnena som behandlades var problemet med stråtarna. Där fastslogs att stråtare inte fick stanna längre än en vecka på samma plats. Om detta bröts hade markägaren all laga rätt att avhysa dem med vapenmakt och bränna eller beslagta deras tillhörigheter. I gengäld fick inte markägarna rätt att vägra stråtarna lägerplats. Påbudet kom att gå under namnet ”Eldsrätt”.
De senaste åren:
Sommaren 843 samlades en grupp stråtare utanför byn Glimminge och efter en lång räcka av händelser visade det sig att helgonet s:t Erika i ett tidigare liv levde med stråtare. Detta faktum fick kyrkan att komma med ett par löften för att förbättra stråtarnas levnadsförhållanden. Dels skulle stråtarna slippa bära bjällror och dels skulle vinterläger upprättas i kyrkans namn så att stråtarna skulle slippa frysa och svälta under vintrarna. Redan den kommande vintern blev lägren verklighet, även om åsikten om nyttan med dessa går isär bland stråtarna. Visst erbjöds både mat och tak över huvudet, men många såg det som ett taktiskt drag från kyrkans sida för att dels registrera stråtare och dels få bort ”problemet” från vägarna. Oviljan har sedan dess blivit starkare då vissa präster har lagt sig till med vanan att predika att det är en stor synd att inte ansluta sig till lägren. Ändå drar lägren stora skaror stråtare varje vinter, kanske står man ut med att bli registrerad om det innebär att ens barn inte riskerar att frysa eller svälta ihjäl.
Löftet att stråtarna skulle slippa sina bjällror har fortfarande inte blivit verklighet, och kommer troligen inte att bli det heller.
Tro
Som resultat av kyrkans svek gentemot stråtarna i samband med deras tillkomst som folk hyser många stråtare misstro gentemot Den Heliga Kyrkan som organisation. Detta inverkar dock inte på något sätt på deras gudstro. Stråtare sätter, precis som alla andra, sin tilltro till Gud och helgonen. Det som skiljer stråtarnas tro från de flesta andras är att den ofta blandas med ett visst mått av tro på vad som närmast kan liknas vid voodoo och skrock. Det är till exempel vanligt att stråtare bär skyddsamuletter av olika slag och bortingar som satt käppar i hjulet för stråtare har funnit underliga mönster och föremål utanför sina hem, i boskapshägn och på åkermarker. Grupper av stråtare som reser tillsammans länge utvecklar ibland egna ritualer eller skrockfulla beteenden, men grunden i religionen är alltid majoritetssamhällets tro på Gud.
Eftersom stråtare är förbjudna att vistas längre tider på en och samma plats har de under åren utvecklat egna metoder för att hantera religiösa angelägenheter, som exempelvis bikt och botgöring. Då det ibland kan gå långa perioder av resande mellan tillfällena då det finns möjlighet att tala med en präst, och inte alla präster vill befatta sig med stråtare, försöker många stråtare passa på att göra detta desto grundligare då de väl får chansen. På grund av tidsbrist (Eldsrätten) är det inte helt ovanligt med gruppbikter för att säkra att alla i sällskapet fått lätta sina hjärtan innan det är dags att resa vidare. Ett sätt att rena sin själ i den händelse ingen präst vill ta stråtarnas bikt är ett bad i den heliga floden Kedjan. Stråtare är noga med renligheten vanligtvis, men badar ännu oftare i Kedjan.
Gästfrihet
Stråtarna är kända för sin gästfrihet. Gäster som kommer till lägret bjuds alltid att sitta ner, serveras mat eller dryck och tas om hand på bästa sätt. Detta är en gammal tradition bland stråtarna och grundas på tankesättet att man aldrig vet vem det är som kommer till ens läger, kanske är det ett helgon, eller kanske är det rent av Gud personifierad. Det finns sagor om stråtare som dragit olycka över sig och sin familj genom att avvisa gäster. Dessutom kan man gå miste om såväl användbara kontakter som goda affärer om man kör bort besökare. Ett undantag från gästfrihetsregeln är av naturliga skäl när någon kommer till lägret i klart fientligt uppsåt.
I ett stråtarläger kan man ofta handla med det mesta; varor, tjänster och kunskap. Stråtare har rykte om sig att handla med precis vad som helst. Ett tydligt undantag finns dock: stråtare handlar inte med sin egen person, varken med själen eller kroppen. Försök att köpa en stråtares åsikter eller sexuella tjänster av olika slag ses därför som en grov förolämpning.
Familj, släkt och lojalitet
Familjen är det viktigaste i en stråtares liv. Med ”familj” menas inte bara den biologiska familjen utan hela den stråtarsläkt man tillhör. Stämningen stråtare emellan är dock oftast familjär oavsett om man tillhör samma släkt eller inte. Jämfört med de flesta bortingar är stråtare ofta fysiska i sina inbördes kontakter. Man rör gärna vid varandra och den personliga sfären existerar inte inom gruppen på samma sätt som gentemot utomstående.
Stråtare hyser okränkbar lojalitet gentemot varandra. Det kan finnas interna stridigheter som är nog så allvarliga men om en utomstående fiende uppenbarar sig visar man genast, utan undantag, upp en enad front. Att på något sätt bidra till att en annan stråtare skadas eller råkar illa ut är ett svårt brott.
Renlighet
Renlighet är ytterst vikigt för stråtare, såväl bokstavligt som bildligt talat. Att vara smutsig är ett tecken på både fysiskt och själsligt förfall, och ingen stråtare med självrespekt skulle undlåta att hålla sin kropp och sina kläder rena. Det är inte helt ovanligt att familjer har ceremoniella tvagningar men det är ingen sed som alla efterlever.
Alla stråtare vet att bortingar inte är stort bättre än troll vad gäller renlighet och en stråtare som slarvar med hygienen skälls ofta för att vara ”smutsig som en borting!”
Krig
Stråtare har ingen mark att försvara eller något land att känna lojalitet till. Att tänka sig att gå i krig mot en nation är helt främmande för stråtare i gemen, annat än som legosoldater. Stråtare har däremot en egen variant av krig, som nästan är synonymt med hämnd. Om någon eller några bortingar beter sig oacceptabelt mot stråtare kan man förklara krig mot dem. Alla stråtare som blir medvetna om kriget hjälper då till att hämnas på förövaren, med målet att ge tillbaka trefaldigt den smärta som lidits. Hämnden består oftast i gerillakrigsliknande åtgärder, man förstör bortingarnas möjlighet att försörja sig eller ställer dem i dålig dager hos majoritetssamhället. Uppfinningsrikedomen i krigföringen är stor och har utvecklats under många hundra års förtryck. Stråtare dödar sällan bortingar, dels vill man inte avrättas själv för rykten om mord på bortingar, dels vinner man oftast mera på att folk överlever och kan berätta historier om hur dåligt det gick att försöka lura stråtare.
Fraki
Den som förbrutit sig så grovt mot andra stråtare att det aldrig kan förlåtas förklaras fraki och är därefter för alltid utesluten ur stråtargemenskapen. Detta kan inträffa om någon till exempel direkt eller indirekt orsakat en annan stråtares död, förrått sina fränder eller självmant avsagt sig släktskapet med sitt folk. Att förklaras fraki är det värsta som kan hända en stråtare.
När en stråtare förklarats fraki sker en utstötningscermoni. Den kan se lite olika ut beroende på praktiska omständigheter, men har vissa gemensamma drag. Den det gäller tvingas ofta infinna sig personligen, nedslagen och bunden om så skulle behövas, för att utförligt få höra vilken skam vederbörande har dragit över stråtarsläkten. Sedan bränns något som tillhört personen, till exempel hans eller hennes band i familjefärgen, eller en personlig ägodel. Han eller hon stöts sedan bort ur gemenskapen för all framtid, man säger inte ett ord till personen efter att bandet eller saken bränts, inte ens hej då. En fraki är i stråtares ögon död.
Döden
Hur döden och döda människor hanteras enligt stråtartraditioner kan i viss mån sägas vara en aspekt av stråtarnas seder kring renlighet. Man begraver endast närstående döda. Alla utanför familjen är tabu. Man tar sig aldrig an uppdrag som gäller begravning av icke närstående eller hantering av döda på något sätt. Det är upp till den dödes familj att se över begravningen och vården av kvarlevorna och ingen annan. Man tar hand om sina egna och det ska också alla andra göra. Enkelt utryckt – den döde skall tillbaka till SIN familj, ingen annan skall röra kvarlevorna.
Vanligast är att stråtare bränner sina döda eftersom det anses att själen på detta sätt släpps fri från kroppen. Att behålla ben eller andra relikdelar är liktydigt med att binda personens själ och hindra den från att gå vidare till himlen, vilket ytterst få stråtare önskar för sina släktingar. Dessutom är det inte praktiskt att ha gravar att besöka när man hela tiden tvingas röra sig från plats till plats.
Många av de stråtare som lever större delen av sina liv ombord på fartyg sänker i stället avlidna besättningsmän i havet. Det finns sägner som säger att om man nekar havet en sjömans döda kropp kommer det i stället att utkräva en levande.
Kläder
Stråtare klär sig i ungefär samma kläder som vanliga kastarier. Det man generellt kan säga är skillnaden, är att de gärna använder starkare färger i sina dräkter. I och med att stråtare reser så mycket som de gör, eller snarare är tvingade till, så blandar de ofta kläder från olika kulturer runt om kastaria. Deras klädedräkter tenderar alltså att vara färgglada hopkok av olika kulturer från hela Kastaria. Hur de egentligen ser ut när allt kommer till kritan är väldigt individuellt. Generellt brukar de dock föredra luftiga, smidiga och praktiska kläder som lämpar sig för ett resande liv.
När man talar om kläder och specifik stråtarkultur så finns det några detaljer att beakta. Det första är bjällrorna. Stråtare bär bjällror för att de är tvingade till det genom lagar, från början stiftade av kyrkan. Bjällrorna syftar till att varna bortingar att det kommer stråtare, så att bortingarna kan ha särskild uppsikt över sina ägodelar. Stråtare som ertappas med att röra sig bland bortingar utan bjällror kan vänta sig hårda straff. Lagarna är vid det här laget mycket gamla och bjällrorna har blivit ett naturligt inslag i stråtarnas liv. Man smyckar sina kläder och sig själv med bjällrorna och ser dem inte som en boja eller ett tungt tvång, utan som en naturlig del av vardagen.
En del stråtare har dock funderat över om inte kyrkan borde förse stråtarsamhället med sina bjällror, när det ändå är deras påfund från början.
En annan del av stråtarens klädedräkt är bandet med familjefärgen. Alla familjer har sin egen färg som gör att andra stråtare kan känna igen vem som hör vart. Man bär vanligtvis bandet med sin familjefärg hängande i bältet.
Familjen Mickale bär gröna band.
Familjen Treveri bär blå band
Familjen Rackela bär röda band
Familjen Hediare bär gula band
Man är givetvis lika stolt över sin familj som man är över att bära sin färg. Man gör gärna sitt band av lite finare material, som siden eller sammet till exempel.
När någon i den närmaste familjen går bort så finns också seden att hänga ett svart band jämte sitt familjeband. Detta sorgeband bärs sedan så länge man känner att man behöver manifestera sin sorg tydligt. Man kan alltså bära sitt sorgeband bara någon vecka eller i flera år.
Familjerna
Det som stråtare menar med familj är i själva verket en stor sammanslutning stråtare som på något håll är bundna till varandra genom släktskap av antingen direkta blodsband eller ingiften. De fungerar i stort sett som klaner med ett överhuvud, kallad moder eller fader. När man tilltalar sitt familjeöverhuvud så använder man dock dennes namn istället för titeln.
De fyra familjerna:
Detta är de fyra ursprungliga stråtarfamiljerna som bildades i stråtarsamhällets tidiga historia. Efter att kyrkan och kungen i dåvarande Kastaria hade sagt sitt. Under dessa finns ett antal underfamiljer. Olika grenar i de olika ”klanerna” så att säga, men vad alla dessa heter är inte spikat. Du kan alltså hitta på en helt egen underfamilj om det inte finns någon innan, eller du känner att du inte vill höra ihop med de redan existerande.
Familjen Mickale (underfamiljer: Helleri, Vettere, Vemmer)
Familjen Mickale livnär sig till största delen på sjöfart. De har inom familjen ett antal fartyg som tillsammans utgör en mindre eskader. Om man som stråtare ska bli betrodd med last för bortingars räkning så vill det till att man antingen kan erbjuda fart eller riktigt bra priser, eller helst båda. Kan man inte det så får man åta sig uppdrag för mindre hederliga köpmän och handlare.
I Mickalefamiljen är hierarkierna ganska plana. Familjeöverhuvudet heter Tajse Mickale och har rykte om sig att vara rättvis och diplomatisk och ha förkärlek för vackra kläder. På varje fartyg är det en som väljs till kapten, kvartersmäster, styrman, osv. Detta är val som sker på merit och som inte innebär några direkta fördelar, snarare ett större ansvar för sina familjemedlemmars säkerhet och välbefinnande. De flesta stora beslut som tas ombord på ett fartyg inom familjen tas demokratiskt, genom handuppräckning. Det är dock på kaptenens lott att leda arbetet och fatta de vardagliga besluten ombord. Inom familjen Mickale så bygger inte familjekänslan så mycket på underfamiljer som på vilket fartyg man seglar med. Underfamiljer finns naturligtvis också ändå, tre exempel är Helleri, Vettere och Vemmer. På fartygen råder gemensam ekonomi. Alla pengar som kommer in går oavkortat till skeppskassan där kvartersmästern ser till att de kommer till användning genom att laga och proviantera skeppet. Därefter delas resterande slantar lika mellan besättningen.
Familjen Rackela (underfamiljer: Håte, Gyllder)
Till skillnad från familjen Mickale är Rackelasläkten väldigt toppstyrd med starka och svårändrade hierarkier. Familjekänslan bygger inte lika mycket på öppenhjärtlig lojalitet som på hot och tvång. Man delar inte på sina tillgångar som i familjen Mickale utan tar till och med upp skatt från sina underfamiljer, Håte, Gyllder med flera. Rackelafamiljen liknar mest en stor maffiafamilj till styre och utformning. Till och med lojaliteten stråtare emellan har på senaste tiden blivit ifrågasatt.
Rackelas livnär sig på smuggling, droghandel, utpressning och att förmedla kontakter inom den undre världen, detta vid sidan av gammalt hederligt bondfångeri, kvacksalveri, och svindleri. Precis som för alla stråtarfamiljer så har detta sätt att livnära sig sin bakgrund i hur stråtare blir bemötta i världen, de bortingar som därför kommer i kläm får helt enkelt skylla sig själva.
På senare tid har det hänt en del saker inom familjen Rackela. Det framkom härom året att den förra ledningen i familjen hanterat stulna relikben och därigenom orsakat att andra stråtare avrättades för brottet. Disae Rackela, yngre syster till klanmodern, avslöjade detta för andra stråtare, vilket ledde till att klanmodern och hennes bror avrättades. Disae styr nu familjen Rackela med järnhand. Hon tar ut höga skatter, drar sig inte för att ta till våld för att driva in prengarna och försöker aktivt gifta in rackela-folk i släkten Treveri.
Familjen Hediare (underfamiljer: Karilaz, Mustama)
Familjen Hediare försökte som alla stråtare tidigare försörja sig på ett hederligt sätt. Hediare är den familj som förmodligen lyckats bäst med att hålla sin verksamhet på lagens sida, men de har fått känna på nackdelarna av detta också. Hediare hyr ut sina tjänster som legosoldater till olika krigsherrar och arméer. De blir därigenom utnyttjade till max och får gå i första ledet i diverse regelrätta självmordsuppdrag. Om du har hyrt ett vapen som du inte är rädd om så spelar det ingen roll om det går sönder. Bortingar ser dessutom ner på att familjen Hediare dras till oroshärdar för att tjäna sitt uppehälle. De ekonomiska förhållandena liknar mer Mickale än Rackela. Man delar ganska lika på sina tillgångar med ser till att de som tar de största riskerna får lite mer av belöningarna. Familjeöverhuvudet heter Loiza Hediare och är känd för att sluta bra avtal för sina släktingar.
Familjen Treveri (Underfamiljer: Rosare)
Familjen Treveri började precis som Rackelas med smuggling, då av nedanska varor norrut. Detta gick dock inte så bra och familjen tvingades på flykt. Vad man nu istället livnär sig på är främst underhållning. Treveris är ofta uppskattade underhållare på diverse marknader och ser ofta till att resa till en stad så att de kan utnyttja sin eldrätt maximalt under alla marknadsdagarna. De konster man visar upp kan vara allt från svärdslukeri, eldkonster, och teater, till spådom, spel och dobbel, och trolleri. Det finns en lång tradition av hemlighetsmakeri inom familjen Treveri. Det finns utstuderade regler för hur olika konster ska gå i arv genom generationerna. Vem som styr familjen Treveri är lite oklart för tillfället. Familjen hade tidigare en mor och en far som plötsligt avgick för att lämna plats åt yngre förmågor, och sedan dess har det inte riktigt gjorts klart vem som leder släkten.
<< Tillbaka till folk och grupper
|
|
|
